Midsommartips + saltrostade mandlar

Maj försvann i ett huj och nu ser juni ut att göra detsamma för på fredag är det (redan!) dags för Midsommar! Oavsett om ni väljer att fira hemma, i stad, på landet eller ute på någon trevlig ö hoppas jag att ni ser till att ha riktigt god mat och andra godsaker med er, för midsommar är ju liksom inte midsommar utan god mat som äts under lång tid i trevligt sällskap, eller vad tycker ni?

Vissa saker är ofta självskrivna på midsommarbordet, som olika sorters sill, färskpotatis, gräddfil med gräslök och nubbe till det, samt de obligatoriska jordgubbarna. Eftersom de flesta kan koka färskpotatis och jag inte är någon sillälskare, överlåter jag sillinläggandet och sillätandet till alla andra som gör det så mycket bättre (Madeleine har bland annat ett annorlunda recept på sill med jordgubbar och lime som jag tycker låter gott, om jag åt sill vill säga…).

Istället vill jag tipsa om några icke-traditionella godsaker ur arkivet som jag tycker passar på midsommar, framför allt i form av krispiga sallader som kan vara hela rätter i sig själva eller goda tillbehör till sill eller grillat. Jag vill även dela med mig av ett recept som ofta används här hemma på saltrostade mandlar. Originalreceptet kommer från Ann-Louise, men eftersom jag gör dem så ofta så får hennes recept helt oförändrat komma med på min receptlista också. Mandlarna passar perfekt att äta som snacks eller att strö över en sallad, blanda ner i riset eller hacka ner och blanda i cookie- eller browniesmeten och de passar finfint i glass också!

Inpackade i små cellofanpåsar eller i en fin burk blir de dessutom den perfekta lilla gå-bort-presenten. Jag tycker att gå-bort-presenter ska vara ganska små och helst ätbara, för om man ger bort stora lyxiga saker finns risken att mottagaren känner press att sedan ge tillbaka något minst lika fint (reciprocitets-principen kallas det på psykologispråk, om någon undrar ), och så har man hamnat i någon slags tävling i gå-bort-presenter som förstör lite av nöjet med att gå bort…

Det blev visst ett sidospår, här kommer de utlovade recepttipsen, klicka på bildtexterna för att komma till recepten!

Halloumi (eller grilloumi) med jordgubbar och gröna
blad blir den perfekta midsommarsalladen.

Eller så väljer man denna salt-fruktiga goding med bacon,
hallon, bulgur och avokado.

Ångkokt lax och melon ger somriga vibbar och är ännu
en sallad som passar på midsommarbordet.

För vegetarianerna som inte vill ha varken sill, lax eller bacon tycker
åtminstone jag att gratinerad portabellasvamp passar året runt, och
den är ett gott matigt inslag på midsommarbordet även för allätare!

Ljusa och fluffiga kuvertbröd passar till de flesta rätter – visst känns det
lite lyxigt att få nybakat bröd till maten?

Hembakat tunt knäckebröd passar som både snacks och som bröd att bryta till
maten. Varför inte göra en knäckemacka med färskpotatis och sill framåt
kvällen när magen kurrar igen?

Lagom till midsommarfikat kanske man vill bryta av med något
annat än jordgubbar, och vad passar då bättre än rabarber?
Dessa muffins är sagolika i sin enkelhet. Gräddfil gör dem saftiga
och smuldegen är pricken över i!

En svalkande dessert som går att förbereda redan nu är
Rabarbergranité, en enklare och isigare varant av sorbet.
Perfekt som mellanrätt på bordet, som dessert eller
som grund till en drink. Toppa med bubbelvatten för en
alkoholfri variant eller häll på lite mousserande vin.

Ja, jag vet att jag tipsade om den här tårtan förra året, och året dessförinnan.
Men om man inte vill äta ”bara” jordgubbar och grädde (vilket är en
delikatess i sig) är det här den mest midsomriga tårta jag vet.

Och nu till den nygamla favoriten saltrostade mandlar. Du gör dem på ett kick men de har strykande åtgång (jag har hittills inte träffat någon som inte har älskat dem) så gör gärna en stor sats när du ändå håller på. Jag brukar göra lite mer än Ann-Louise men originalreceptet hittar ni här. Som ni ser har jag bara höjt ugnsvärmen lite, annars är receptet precis detsamma och jag tar inte åt mig någon del av äran för det här receptet – det tackar jag Ann-Louise för istället.

Saltrostade mandlar
300g mandlar, gärna ekologiska
3 msk salt
3 dl vatten

Gör så här:
Sätt ugnen på 200°C och lägg ett bakplåtspapper på en plåt.

Mät upp vatten och salt i en rymlig kastrull och låt det koka upp. Häll sedan ner mandlarna och låt dem koka i 5 minuter.

Häll av vattnet och bred ut mandlarna i ett enkelt lager på pappret på plåten.

Rosta mandlarna i mitten av ugnen i ca 12 minuter eller tills de ser torra och lätt frostade ut. Låt svalna och lägg i en fin burk eller påse och ge bort som present. Eller ät upp alla själv, det är inte svårt alls .

Med detta är min midsommarspecial klar för i år, men om ni söker mer inspiration till midsommarhelgens måltider har jag sett fler fina midsommartips hos exempelvis Tant Russin som har gjort inlagd lax, hos Amy som har en hel midsommarmeny inne hos sig,  och hos Beata, som även om det kanske inte är just renodlade midsommartips, bjuder på härliga frukostfrallor på sin blogg som borde passa utmärkt till midsommarfrukost.

Hoppas att ni får en riktigt god, blommig och solig midsommarhelg!

Ramslöksresa i Läckö-Kinnekullebygden dag 2

Lundsbrunn har flera hotellbyggnader. Detta var den
äldsta och här sov jag och mina medresenärer.

Efter en härlig frukost med nybakat bröd, färsk frukt, scones, ostar, ägg, bacon och en härlig müslibuffé, gav en av Lundsbrunns två ägare Kamran Redjamand oss en kort visning av valda delar av kurortshotellet. Kamran har drivit Lundsbrunn sedan 2003 och det märktes tydligt hur stolt han var över verksamheten, vilket är lätt att förstå. En kurort belägen i så vackra omgivningar och med en sådan mångfald av besöksmål inpå knuten är onekligen något att vara stolt över.

Vägskyltar till allt från salonger, elljusspår och golfbana
till kurortens olika hotellbyggnader. Här finns mycket
samlat på liten och härligt grönskande yta!

Tänk om man möttes av den här typen av landskap varje
gång man gick ut genom en nödutgång! Sagovibbar…

Kamran Redjaman visar upp sin verksamhet på Lundsbrunns
kurort, en av Sveriges två kurorter som är privatägda.

Efter rundturen väntade dock dagens höjdpunkt, då vi styrde kosan genom grönskande ängar och skogar med milsvidd utsikt över fälten mot trädgårds- och kokboksförfattaren och föredragshållaren Hannu Sarenströms hem för ett besök och en rundvandring i hans trädgård inklusive lunch.

På resa genom skog och mark i Läckö-Kinnekullebygden.

Väl framme hos herr Sarenström möttes vi av Hannu, tre katter och Hannus kollega på trädgårdsboks- och kokboksfronten Sanna Töringe, som råkade vara på besök just då – ni kan ju bara föreställa er hur lycklig en mat- och kokboksnörd som jag var över att inte bara få träffa Hannu Sarenström utan även Sanna Töringe! Jag hade såå gärna stannat kvar hela eftermiddagen och sett på när de arbetade tillsammans, eftersom Töringe var på besök för att arbeta med sitt och Sarenströms gemensamma kokboksprojekt med mat från Syditalien. Boken beräknas komma ut lagom till hösten 2014 på Bonnier Fakta så håll utkik efter den!

Sanna Töringe på trappan och Hannu Sarenström
med champagneglaset i högsta hugg framför hans
underbara hus byggt 1927 i nyklassisistisk stil.

Några trappsteg ner från vägen innanför den höga häcken
och den vita trägrinden finns Sarenströms paradis.

Knappt hade vi kommit innanför grindarna till trädgården innan Hannu trollade fram en flaska champagne och vinglas (”plastglas kan man ju inte ha i min trädgård!”) som vi fick dricka medan Hannu visade oss runt i sin fantastiska trädgård i nyrenässansstil. Titta bara på bilderna nedan för att få en glimt av hur härlig den är!

Med grusade gångar, låga häckar och olika partier med växter
har Sarenström skapat en trädgård tänkt att klara sig själv
under längre tider då Sarenström själv ofta är ute
på föredragsturné runt om i landet.

Blommor och knotiga gamla träd samsas i denna smältdegelsträdgård
av kreativitet där naturen får ta plats.

Hela trädgården är full av olika stilleben i form av udda stolar och soffor
i trä och järn – perfekta fotomiljöer med andra ord! Det var inte så konstigt
att vi var några besökare som hamnade på efterkälken under
trädgårdsvisningen – här finns så mycket att se och fotografera!

Tydliga gångar från/till det lantligt idylliska röda huset med
vita knutar delar in trädgården i olika zoner.

Blåskimrande himmel, rött hus och grönskande trädgård
med blålila blommor. Jag fick en sådan lust att åka hem
och hämta mitt staffli, åka tillbaka till Hannus trädgård
och sedan måla mig genom trädgården, duk efter duk.

Ett par stolta vallmoblommor stod mitt i grusgången och blickade ut över grönskan.

Smultronen fick breda ut sig över grusgången – här är det knappast
stelt exakta linjer som gäller; snarare en levande trädgård.

Träbänk att sitta och filosofera på i solen. Tänk att fota en kokbok i de här miljöerna! Åh!

Rosa pelargoner i fönstret och dubbeldörrar som entré. Jag fotade
aldrig huset invändigt men det var verkligen sevärt också. Det gick
inte att ta miste på att här bor en kreativ matälskande person (med
hur mycket böcker som helst) med sinne för färg och form. Huset är
liksom trädgården som gjort att fotografera och jag hade kunnat gå
därinne länge och titta på alla saker (i synnerhet i köket och i arbetsrummet).

Vid uteplatsen finns ett rejält bord med plats för ett helt
kompani och dessutom en rejäl bänk där Hannu lagade
lunch åt oss. På bänken finns dessa ståtliga krukor
med majestätisk svartkål.

En rejäl gjuten uteplats vid husets ena gavel ramas mjukt in
av örter i terrakottakrukor – perfekt för uteköket!

Efter trädgårdsrundan var det dags för lunchförberedelser, och Hannu tog med hela gänget ut i skogen en liten promenad bort för att plocka ramslök (äntligen!) för första gången. Den första dagen befann vi oss ju som bekant i ett Naturreservat och fick inte plocka någonting. Innan vi kom iväg lyckades vi dock få Hannu att posera vid grinden till huset (”den mest uttjatade bilden någonsin”), vilket åtminstone jag var väldigt glad för .

På väg genom Kinnekulle-skog för att plocka ramslök.

Madeleine Landley ville gärna få med sig ramslöksroten hem för
att provodla egen ramslök på balkongen. Och har man ingen
spade får man gräva med händerna

Efter en lyckad ramslöksplockningstur begav vi oss tillbaka till Hannus hus, där han drog igång grillen, tog med matberedaren ut och lagade ramslökspesto på våra egenplockade ramslöksblad på uteplatsen (medan hälften av besökarna fotograferade…). På grillen hamnade halverade körsbärstomater, sparris och pancetta, som tillsammans med ramslökspeston och ett rejält alldeles nybakat bröd utgjorde dagens fräscht lätta lunch tillsammans med en  flaska god Chardonnay.

 Sarenström gör ramslökspesto, och snålar inte med oljan

Ramslökspesto gjord med rapsolja, solrosfrön och flingsalt.   

 Grillade tomater. Fingrar i maten är väl inget konstigt?

Det är få saker som slår varmt nybakat bröd… Det smakade
om möjligt ännu bättre ute i Hannus trädgård.

Pancettaströsslad grillad sparris med grillade tomater. Så enkelt och
så fullt av vidunderligt söta, salta, rökiga och mustiga smaker!

Stora tygservetter bidrar till en rustik och bohemisk känsla till dukningen.

Under måltiden fick vi höra hur Hannu, efter att ha arbetat som servitör i Göteborg och tröttnat på stadslivet med nattklubbsbesök och stadspuls i slutet av 1980-talet, beslutade sig för att flytta till Mexiko. Innan han kunde åka ville han dock se den Svenska landsbygden och letade efter Bullerbylivet. Han hamnade av en slump på Kinnekulle, där han hyrde ett billigt hus. Tanken var att han skulle stanna i en vecka, men efter två veckor ville han varken återvända till Göteborg eller åka till Mexiko. Han fick fortsätta hyra huset och började, med ägarens goda minne, utan att ha någon trädgårdsvana eller erfarenhet alls, anlägga en trädgård runt huset utifrån bilder han sett i ett magasin. Sarenström tänkte att han skulle stanna på Kinnekulle tills han tröttnade, men han är alltså, drygt 20 år senare, fortfarande kvar. Efter ett antal år i det första huset blev dock hans drömhus i bygden ledigt och han flyttade in i det hus som han bor i idag.

Efter lunchen överraskade Hannu oss med en maffig och smuligt härlig rabarberpaj med grädde, vilken verkligen satt fint efter maten!

Krämigt knapersmulig Rabarberpaj modell större än störst som
verkligen smälte i munnen (jag vill också ha sådana där enorma
serveringsfat, men var förvarar man sådana i ett vanligt kök?
Köksskåp är ju för grunda!)

Efter en varm lunch, med multipel betydelse av ordet varm, var det (tyvärr!) dags för oss att lämna Hannus trädgård och återvända hem till våra egna hem och liv, och det var inte bara jag som önskade att resan inte skulle ta slut! Men med mig från resan fick jag en enorm dos inspiration, värme och vackra, varma stunder och bilder att spara i huvudet som jag kommer att ta fram när livet känns allmänt stökigt och stressigt och meckigt framöver. En av de där bilderna är den här på Hannu Sarenström, sittandes vid matbordet mitt i sitt eget paradis:

Ett stort tack till Hannu Sarenström, Västsvenska Turistrådet och Destination Läckö-Kinnekulle som lät mig följa med på den här resan!

Det finns upplevelser och så finns det upplevelser. Under Ramslöksresan kom jag på mig själv med att vid flera tillfällen le fånigt och tänka att det var så fantastiskt att jag fick chansen att åka på en sådan här resa. Allt var så vackert, vädret perfekt och att få ägna två dagar åt att njuta av god, nej förresten, fantastisk, mat och matkreativitet tillsammans med likasinnade matnördar, kändes som att få en bit av himlen i sin hand. Sällan har jag dock varit så in i ben och märg trött som jag var när jag kom hem till lägenheten i Majorna i Göteborg igår. Men jag var trött på ett skönt sätt. Hjärnan fullkomligt översvämmades av tankar på alla bilder, all mat och alla inspirerande människor som vi har mött på vår resa och det enda som känns tråkigt, utöver att resan är slut, är att det är så förtvivlat svårt att göra upplevelsen rättvisa med ord och bilder. Två av mina medresenärer har dock återgivit vår resa på otroligt inspirerande och fina sätt, så kika in hos Madeleine på Landleys kök och besök denna sida skriven (på engelska) av Grace Fitzgerald för att läsa och se resan ur andra ögon än mina.

Supermysiga fotografen Monika Manowska.

Jag vill också passa på att tipsa om en skicklig fotograf och urmysig tjej vid namn Monika Manowska som var med oss på vår resa och fotograferade för Destination Läckö-Kinnekulles räkning. Hon bor i Hällekis och om du söker en fotograf för bröllop eller familjeporträtt i Läckö-Kinnekullebygden är det den här tjejen man ska kontakta!

Hannu Sarenström öppnade upp sin trädgård och sitt hem, och bjöd på utelagad lunch, för vårt sällskap, vilket är något som tyvärr inte är alla förunnat. Men om du vill besöka Sarenströms trädgård och se det vi såg där, kan du passa på när man i Kinnekullebygden ordnar med Öppna trädgårdar i helgen. Sarenström har sin trädgård öppen under lördag och söndag 15-16/6 (mot ett blygsamt inträde på 20 kronor), och de andra trädgårdarna i bygden som deltar har öppet på söndagen. Har du tur så bör inte ramslöken ha blommat över ännu och om du då bara kikar in i skogarna kring Kinnekulle kommer du mötas av samma snövita blomtäcke som mötte oss i tisdags.

Som avslutning på denna resedagbok i delarna två, vill jag råda alla som har orkat läsa ända hit (eller skummat sig fram till slutet för att läsa poängen med det hela) att inte nöja sig med att ta mig, eller Madeleine eller Grace på orden och se på bilderna. Det är inte långt till Kinnekulle från vare sig Göteborg eller Stockholm och bor man i andra väderstreck och på andra orter så bör man faktiskt stå ut med att resa långt för att få möjlighet att se allt vackert som finns att se i bydgen, och smaka på lite av allt som finns i området. Åk dit! Genast, bums! Även om du har varit där innan kan du säkerligen hitta en och annan ny pärla.

Destination Läckö-Kinnekulle har till och med ett helt Ramslökspaket som man kan boka om man vill följa i våra spår och göra en egen Ramslöksresa. Och sen när du kommer hem får du hemskt gärna kika in här igen och berätta du tyckte om resan. Okej? Okej!

Ramslöksresa i Läckö-Kinnekullebygden dag 1

Ibland är livet som matbloggare lite extra fint, som när man börjar veckan med matbloggsträff med fina vänner och fortsätter med att ägna tisdagen och onsdagen åt att besöka Kinnekulle med ett gäng andra matintresserade bloggare, skribenter och fotografer. Jag hade nämligen turen att få chansen att prova på ett nytt paket med olika upplevelser kring Läckö-Kinnekullebygden i ramslökens tecken, och en sådan chans kan man ju bara inte missa! För att ni ska få en bild av hur en sådan här resa kan se ut, kommer här lite bilder från den första av resans två dagar. (Ja, det är mycket matbilder, men vad annat kan man vänta sig när en matnörd åker på matresa )

Dagen inleddes med en tågfärd till Lidköping där vi möttes upp av Gunilla Davidsson från Destination Läckö-Kinnekulle som tog med oss till Lundsbrunns Kurort för incheckning. Därefter styrdes bussen med alla 10 ramslöksresenärerna mot Berget Orangerie som för femte säsongen i rad i år drivs av matentusiasterna Carina och Annette.

Berget Orangerie. Underbar miljö för en god lunch!
Med slingrande vinrankor i taket, vita kalkstensväggar, stora fönster och
roliga inredningsdetaljer (som den röda hjorten på bordet som visade sig vara
en kapsylöppnare!) var det lätt att trivas inne i Orangeriet.

I deras vackra Orangerie mitt ute i Kinnekullebygden serverades vi trerätters lunch som inleddes med en laxrilette till förrätt och följdes av Basilikamarinerad rostbiff av närproducerat nötkött med chèvrekaka, och till sist avslutades med en maffig rabarberkaka med rabarbersylt, jordgubbar, grädde och bär. Allt var riktigt gott och serverades som ni ser snyggt presenterat i rejäla portioner. Kakmonstret i mig var förstås extra förtjust i rabarberkakan på slutet, men även Chèvrekakan och sesamsalladen blev något av favoriter.

Förrätt: Laxrilette med färskost.
  Huvudrätt: Basilikamarinerad rostbiff på näruppväxt nötkött med
chèvrekaka och sesam-sockerärtsallad.

Dessert: Rabarberkaka med rabarbersylt, vispgrädde och bär.
Annette är en av de två som står bakom Berget Orangerie,
där maten  lagas med kärlek, mycket grönsaker
och lokala råvaror.

Till Berget Orangerie hör en annorlunda inredningsbutik med mycket fint och sevärt,
allt är handplockat av Annette och Carina själva från olika tillverkare och producenter.

Carina – en av ägarna till Berget Orangerie. Här inne i inredningsbutiken.

Efter en titt i den tillhörande inredningsbutiken var det dags att få en guidad tur upp på Kinnekulle med trevliga Västgötaguiden och turismföretagaren Eva-Maria Friberg, som jag hann prata en del med under lunchen – det är så roligt att träffa nya människor som brinner för en massa olika saker och som i Eva-Marias fall har en sådan passion för bygden de lever i!

Vår guide Eva-Maria uppklädd i traditionell Kinnekulledräkt.

Jag kan inte minnas att jag har varit i Läckö-Kinnekullebygden tidigare (men med tanke på alla Sverige-camping-semestrar vi åkte på med familjen när jag var liten har jag säkert varit där…) men den här varma dagen när himlen var klarblå och i stort sett molnfri, och så här i början av juni när allt är sådär overkligt grönt i naturen, var det som att åka genom ett sagolandskap när vi åkte upp på Kinnekulle, blickade ner mot Vänern och till sist, efter att ha passerat en mängd medeltida kyrkor och ståtliga herrgårdar, hamnade vid Munkängarna.

 Ramslöksskog doftar väldigt speciellt, lökigt men på ett friskt och bra sätt.
Sen är det ju tokfint att gå omkring i så här fina miljöer också!

Ramslök har väldigt fina blommor som går utmärkt att äta! Man får dock
inte plocka ramslök  eller andra växter på Munkängarna eftersom de
och större delen av Kinnekulle är naturreservat.

En kort promenad genom skogen förde oss rätt ut i en grönvit drömvärld där marken var täckt av små vita blommor från ramslöken, och där ståtlig lövskog (en hel del bokträd såg jag minsann, mitt favoritträd!) gav skogen en sådan där skir skugga med lätt strilande solljus. Vid ett mäktigt berg fick vi provsmaka Ramslökspesto på hembakat knäckebröd som Miriam Johansson, som är en av ägarna till Forshems Gästgivaregård, hade tagit med sig ut till Munkängarna.

   Mäktiga skiffriga berg syns överallt på Kinnekulle. Detta var extra pampigt
förstås  och en perfekt miljö för Eva-Marias saga om jätten Hälle från
Kinnekulle och hans kärlek Kisa från Lurö som sägs ha gett namn
till den närbelägna orten Hällekis.

Ramslökspesto har väldigt annorlunda smak mot vanlig basilikapesto.
Ett måste- prova-livsmedel för alla lök- och vitlöksälskare
(och ramslöksälskare förstås!) 

Miriam Johansson från Forshems Gästgivaregård bjöd på svalkande
Aroniajuice och hembakat knäckebröd med ramslökspesto.

Slingrande stigar i ramslöksskog.

Det går ju inte att se sig mätt på så här vackra vyer!
Vem hade anat att det kunde vara så vackert med ramslök?

Efter denna paus i det gröna var det dags för en kort bussfärd till nästa stop – Kinnekulle Bryggeri.

I en liten ombyggd träbyggnad byggd på en källa ligger detta mikrobryggeri som förser bland annat Bishops Arms i Skövde och Forshems Gästgivaregård med unika sorter av hantverksöl. Här görs 8000-10000 liter öl per år och det provas fram nya sorter med de klassiska ölingredienserna malt, vatten, humle och jäst.

 Malt i stora säckar på Kinnekulle Bryggeri.

Malt, karamellmalt och chokladmalt. Chokladmalten tillsätts framför allt
för att  få en fin färg på ölet medan karamellmalten ger härlig smak.

Vi fick en guidning genom bryggeriet där Göran och Rebecka arbetar fram balanserade ölsorter genom att blanda malt, karamellmalt och chokladmalt i olika mängd med vatten, tre varianter på humle som tillsätts i olika steg före nedkylning och jäsning, först aerobt (med tillgång till syre) i 4-5 dagar och sedan anaerobt(utan tillgång till syre i tankarna) i 4-5 veckor. Passionen för att tillverka riktigt gott öl finns verkligen här och under guidningen blev det tydligt att det här med ölbryggning på ett mikrobryggeri är mer av ett tidskrävande intresse än ett sätt att försörja sig - åtminstone i så små mängder som tillverkas på just detta bryggeri.

Göran och Rebecka som driver Kinnekulle Bryggeri, här med de stora jästankarna.

Om man vill provsmaka ölet från bryggeriet ska man passa på att besöka Forshems Gästgivaregård som under sommaren har pub med grillbuffé ute i den lummiga trädgården. För mer information om öppettider och datum för puben, se gästgiveriets och/eller bryggeriets hemsida!

Sista stoppet på denna goda och vackra resa var Forshems Gästgivaregård, som är Sveriges äldsta gästgiverioch drivs av paret Stefan och Miriam Johansson. Restaurangen finns med i White Guide 2013 och har fått en utmärkelse som Slow food-restaurang av den internationella gastronomiska rörelsen Slow Food. Det lät alltså bra redan innan vi var på plats och fick se menyn och gården.

         Forshems Gästgivaregård utifrån.

Öl från Kinnekulle Bryggeri mötte oss när vi
kom fram till Forshems Gästgivaregård.

I Forshems Gästgivaregårds trädgård. Det är här det
hålls pub med Kinnekulle Bryggeris öl i sommar.

Gästgivaregårdens matsal var mysig i gammeldags stil.

I matsalen hade det dukats upp långbord för vårt sällskap och vi fick avnjuta en femrätters gourmetmiddag lagad på närproducerade råvaror. Eftersom det varierar vilka råvaror som är i säsong och vilka varor som gästgiveriet har tillgång till från dag till dag, varieras även menyn varje dag. Till gästgiveriet kan man endast komma om man har förbokat och det krävs ett större sällskap för att man ska kunna boka plats på gästgivaregårdens middag. Man kan dock komma i mindre sällskap, förutsatt att något större sällskap eller flera små finns inbokade samma dag. Man får dessutom vara förberedd på att menyn fastställs först samma dag och att man får äta det som serveras just den dagen (vilket inte är en obehaglig överraskning på något sätt när maten lagas så kärleksfullt och med så fina råvaror som under vårt besök).

Miljön i matsalen är gammeldags och charmig och det känns som att flyttas tillbaka i tiden att äta i sådana omgivningar. Vår meny för kvällen såg ut så följer (med några mindre ändringar som tillägg av ett stekt vaktelägg till fasanbröstet och en rabarberkaka på desserttallriken):

En spännande och härligt komponerad meny som inte gjorde någon
av oss besökare besvikna på något sätt, vilket är lätt att förstå
om ni kikar på maten nedan:

Ramslökssill med en färskpotatis inledde måltiden.

Brödkorg med nybakat bröd och knäckebröd smaksatt med anis och fänkål, s
erverat med ett milt kryddigt ramslökssmör, perfekt till brödet.

Riktigt krämig Ramslökssoppa (Kinnekullebygdens paradrätt) med ostgiffel
och äggrulle dekorerad med en ramslöksblomma (jag älskar blommor i maten!).

Citrusconfiterat fasanbröst med ramslökspesto och
havtornsglaze (ett ord: mmm), samt vaktelägg och gräslöksblommor.

Panerad abborrefilé med färskpotatis, sparrisknoppar och kräftsås.

Frisk Granité smaksatt med harsyra rensade smaklökarna med sin ”gröna” smak.

Örtmarinerad pannstekt rostbiff av dovhjortskalv  (hur ofta får man som
Göteborgsboende chansen att äta dovhjortskalv över huvud taget? – fantastiskt
gott!) med potatisbakelse, (himmelsk) murkelsås och lingonsås.

Desserttallrik med (framifrån och bakåt) granskottsglass (supergott och
snällt annorlunda), råmjölkspannkaka, rabarberkaka och roligt fluffig pösmunk.

Om vi hamnade i mathimlen? Absolut! Forshems gästgiveri är helt klart värt en omväg och jag tror att vi alla var positivt överraskade av den klass som maten höll och den innovationsrikedom som verkar råda i köket. Mest spännande var helt klart granitén med harsyra och granskottsglassen, men murkelsåsen och dovhjortskalven var i en klass för sig också.

Stort tack till alla trevliga människor och företag som har tagit emot oss under dagen, det har varit helt fantastiskt trevligt att få en inblick i era verksamheter och smaka på det ni gör!

Ny rapport följer efter bravaderna dag 2. Idag ska vi nämligen besöka Hannu Sarenströms trädgård och laga mat tillsammans; hur roligt får man ha det egentligen?

Matbloggsträff: Filopaj med kikärts-, blomkåls- och potatisfyllning smaksatt med garam masala + Chokladcookies med svarta bönor och valnötter

Måndagskvällen har idag ägnats åt en trevlig picknick-matbloggsträff i Slottsskogen här i Göteborg.

Jag, Kim, Johanna, Åsa, Rebecka, Kristiina, Michael, Josefin och Cecilia träffades vid 18-tiden och dukade sedan upp en hejdundrandes buffé där allt var så gott att jag är alldeles tokmätt just nu! Titta bara på bilderna nedan så ser ni ju att det var helt fantastiskt

I förgrunden skymtar min filopaj med vegetarisk garam masalasmakande
fyllning, bakom Rebeckas tunnbrödsrullar och flädersaft och bakom
dem Kristiinas saftiga smördegsrutor med kål, ris och kryddor
samt bärig kaka med vit choklad och hasselnötter.

Kim bidrog med toppengoda sparrisminipajer med pistagenötter.

Åsas mjuka matkaka var saftig och jättegod, fylld med olika sorters ost och svarta oliver.

Michael och Josefins bröd såg ut som ett vanligt franskbröd,
men inuti fanns en virvel av godsaker som ost och härliga kryddor.

Kristiinas smördegsrutor med vitkål och ris var supergoda med sin milt
kryddiga smak och  jag var tvungen att smaka på två
bärkakor med hasselnötter och vit choklad…

Rebecka bjöd på två sorters tunnbrödsrullar, den ena med avokadohummus
och tomater och den andra med pepparrotskräm och gravad lax.

Även Cecilia bjöd på tunnbrödsrullar med lax som även de var supergoda, men jag insåg nu när jag kom hem att jag missade att fota dem! Förlåt Cecilia!

Mitt bidrag till träffen var en Filopaj med garam masalasmakande fyllning och chokladcookies med svarta bönor och valnötter, och jag tänkte dela med mig av båda recepten här på bloggen idag. (Jag hade även med mig mandelkardemummakakor med rabarber, men ni får receptet på dem en annan dag). Pajen är en variant på mina indisksmakande samosas från min Paj-och pirogkurs som jag höll i höstas. Då gjordes de i pirogform och innehöll purjolök och röda linser. Till matbloggsträffen gjorde jag en paj-variant med kikärtor istället men fortfarande med potatis, blomkål och garam masala. Eftersom mina filoark var så sköra att de inte gick att använda till piroger, vilket jag först hade tänkt, fick lösningen bli att slänga ner arken i en pajform och göra paj på dem istället.

Chokladcookiesen med svarta bönor hittade jag hos Ann-Louise och gjorde en egen variant av dem eftersom jag hade lite andra ingredienser hemma. Eftersom jag saknade både chiafrön och lönnsirap fick fröna ersättas med ägg (enligt Ann-Louises förslag) och lönnsirapen ersattes med lite honung och en deciliter blötlagda mullbär. Jag gräddade inte mina kakor så hårt så de blev mer som mjuka småkakor än regelrätta cookies (som jag tycker ska vara knapriga eller lite knapersega). Jag gissar att det berodde på att jag använde 2 ägg istället för chiafrön att min smet räckte till mer än dubbelt så många cookies som originalreceptet, eller så gjorde jag bara mina kakor lite mindre.

Frasig filopaj med kryddig vegetarisk fyllning.

Filopaj med kikärts-, blomkåls- och potatisfyllning smaksatt med garam masala
1 paj, ca 8 bitar

1 pkt färsk filodeg (ca 250g)
1 dl oliv- eller rapsolja

Fyllning:
3 kokta potatisar
½ huvud blomkål
2-3 dl kokta kikärtor
2 msk garam masala
1 tsk torkad ingefära
2 msk tomatpuré eller ketchup
1 msk fisksås
1 ½ dl vatten
1 dl riven ost
Olivolja

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 ºC och pensla en pajform med olja.

Skala potatisarna och skär dem i mindre bitar. Koka dem mjuka i lättsaltat vatten och låt ånga av. Dela de kokta potatisarna i småkuber.

Skölj blomkålen och hacka den ganska fint.

Hetta upp en stekpanna och häll i lite olja. Mät upp garam masala och ingefära och lägg i pannan. Rosta kryddorna lätt under ständig omrörning i någon minut. Häll över lite olja, fisksås och tomatpuré eller ketchup och rör samman till en kryddpasta.

Lägg ner blomkålen i kryddpastan och vänd runt så att alla blomkålsbitar blir kryddade. Fräs tills blomkålen mjuknat lite och har fått en lätt brynt ton.

Häll på vattnet och låt koka i fem minuter. Lägg sedan ner potatisbitarna och kikärtorna. Låt allt koka ihop till en tjock gryta och rör ner den rivna osten. Ställ fyllningen åt sidan och låt svalna.

Öppna filodegspaketet och ta fram ett degark. De degark som ej används ska täckas med en fuktig väl urvriden handduk så att de inte torkar.

Pensla lite olja på degarket och lägg det i den oljade pajformen. Lägg på nästa degark och pensla med olja. Placera arken åt olika håll allt eftersom och vik ner utstickande kanter. Fortsätt så tills endast två ark återstår.

Klicka ut den kryddiga fyllningen i pajskalet och toppa med de två resterande filodegsarken. Pensla på olja mellan de två lagren och på det översta deglagret. Grädda pajen i mitten av ugnen i 20-30 minuter tills filodegen har fått en fin gyllene färg. Låt svalna och servera pajen samma dag så att degen fortfarande är frasig.

Inte världens bästa bild men jag lovar att dessa Chokladcookies är godare än de ser ut!

Chokladcookies med svarta bönor
ca 26 st
3 dl svarta bönor (1 burk ca 400g)
2 msk kokosolja
3/4 dl kakao
2 ägg
1 dl blötlagda mullbär
3 msk honung
1 tsk vaniljpulver
1 dl valnötter
100g mörk choklad
Flingsalt

Gör så här:
Sätt ugnen på 175°C och lägg bakplåtspapper på tre plåtar.

Mät upp bönor, kokosolja och kakao i matberedarens eller mixerns blandarskål. Hacka samman till en slät smet. Tillsätt ägg, mullbär, honung och vaniljpulver och mixa samman till en slät smet.

Hacka valnötterna och chokladen grovt och rör ner dem i smeten.

Klicka ut smeten på bakplåtspapperna och platta till kakorna med en sked. De kommer inte att flyta ut under gräddningen.

Baka kakorna i ca 12-15 minuter tills de har stelnat men fotfarande känns lite mjuka när man trycker på toppen av en kaka.

Låt svalna och servera sedan bums!

Imorgon och på onsdag ska jag åka på en Ramslöksresa upp till Kinnekulle arrangerad av Västsvenska Turistrådet, vilket jag tycker ska bli jätteskoj! Självklart återkommer jag med en rapport av dagarna här på bloggen de närmaste dagarna!

Recension och jämförelse mellan glasskokböckerna: ”Glass” av Elisabeth Johansson, Natur & Kultur och ”Lomelinos glass” av Linda Lomelino, Bonnier Fakta

I sommarvärme och strålande sol blir den självklara desserten och fikat glass i stora och små lass! Det har inte märkts så mycket på bloggen men under förra året experimenterades det mycket med olika glassrecept i samband med att jag blev med glassmaskin. Några olika favoriter hittade jag, men konstigt nog nådde de aldrig in på bloggen. Jag hoppas på ändring i sommar, så att ni får se vad jag har för glassfavoriter.

Förra årets största glassinspirationskälla var utan tvekan den underbara boken ”Glass” utgiven på Natur & Kultur och skriven av duktiga konditorn och kokboksförfattaren Elisabeth Johansson. I maj i år nådde glassboken ”Lomelinos glass”, utgiven på Bonnier Fakta och skriven av bloggaren, fotografen och kokboksförfattaren Linda Lomelino, butikernas hyllor. Vid första anblicken tycker jag att det är två förbluffande lika glassböcker. Med anledning av detta tyckte jag att det kunde vara kul att göra en jämförelserecension av de två böckerna, och därför presenterar jag här Livsaptits första jämförelserecension av en ”gammal goding” och en av kokbokvärldens hetaste (eller är det coolaste när det gäller glass?) kokböcker i sommar. Vi börjar med ”Glass” av Elisabeth Johansson.

”Glass” av Elisabeth Johansson, Natur & Kultur.
Elisabeth Johansson är en veteran i kokbokssammanhang och har skrivit en hel uppsjö av kokböcker om bland annat choklad, smulpajer, glass och nu senast Lakrits (recension på den kommer på bloggen framöver!). Hennes bok ”Glass” är drygt 150 sidor fulla med inspiration, recept och vackra färgfoton på glassar av alla de slag, fotograferade av Anna Kern. Boken inleds med en presentation av Johanssons tanke med boken, samt ett avsnitt på en sida om saker som är bra att tänka på när man gör glass och hur recepten kan anpassas efter om man inte har en glassmaskin att tillgå men ändå vill göra glass. Därefter följer recept på allt från gräddiga glassar, parfaiter, semifreddo, färskostglass och paletas, ice pops och pinnglassar, till sorbeter, granitéer, terriner, glasstårtor och klassiska glassar, milkshakes, yoghurtglassar, samt specialglassar utan ägg och mjölk. Det sista av bokens sju kapitel innehåller recept på tillbehör som passar i och till glass, exempelvis såser, strössel, maränger, rån, kakor och sylter. Nedan ser ni några uppslag ur boken som jag har fotograferat.

Parfaiter.

Sorbeter.

Granité.

Paletas.

Mudcake i glasskapitlet.

Alla recept är tydliga och lätta att följa, även om vissa glassrecept innehåller flera olika moment och ett gäng bunkar kan behövas i glassprocessen. Det som är roligt med Johanssons ”Glass” är att här finns verkligen något glassigt för alla, oavsett smakpreferenser eller födoämnesallergier/intoleranser som annars kan sätta käppar i hjulet för glassätandet. Såväl klassiska glassmaker som choklad, jordgubb och vanilj finns med, som nya spännande smaker som exempelvis Kastanjeglass, Aprikosglass med honungscrunch, Whiskyglass, Tiramisuglass och Avokadoglass. Mest innovativa känns dock smakerna i kapitlet med paletas, ice pops och pinnglassar, där vi hittar bland annat Iskaffepinnar, Piña colada-pinnar, Rödbetspinnar med rosmarin, Cosmopolitanpinnar och Gurka- och jalapeñopaletas. Även sorbet- och granitékapitlet bjuder på härligheter som Mango- och hallonsorbet, Citronsorbet i skal, Yuzusorbet med limeblad, Mjölkchokladsorbet, Mojitogranité och Lakrits- och champagnegranité. I kapitlet med glasstårtor och klassiska glassar återfinns en Spritsad kalastårta med flera sorters glass, samt Mudcake och Whoopieglass.

För glassälskaren tycks här finnas allt och lite till, och när jag fick boken förra året tyckte jag att den var ett absolut måste i kokbokshyllan om man är ens det minsta lilla intresserad av att göra egen glass. Inget känns särskilt svårt och här finns både grundrecept som man själv kan använda som bas i experimenterande och nya spännande kombinationer att testa. En riktigt guldklimp i kokboksväg med andra ord som kommer att hålla länge framöver!

Lomelinos Glass av Linda Lomelino, Bonnier Fakta.
Linda Lomelino gjorde sig ett namn genom bloggen Call me cupcake och förra året kom hennes första kokbok Lomelinos tårtor. Hennes andra kokbok ”Lomelinos Glass” är gjord i samma stil som tårtboken med en pastelligt rosa rygg och en blandning av bilder mot antingen en riktigt mörk eller en riktigt ljus fond. Många av tårtbokens recept innehöll många olika moment och delar, och i jämförelse med den känns glassrecepten i denna nya kokbok enkla och snabba att göra.

”Lomelinos glass” utgörs av drygt 100 sidor uppdelade i sju kapitel. Det inledande kapitlet innehåller information om allt man behöver veta om att göra glass. Sedan följer kapitel om gräddglass, sorbet och sherbet, glasspinnar, glasstårtor och desserter, drycker och sist tillbehör. Det rejäla informationsavsnittet i början reder ut begreppen kring både redskap, ingredienser och metoder man kan göra glass på, vilket gör att boken passar lika bra för nybörjaren som den vane glassmakaren.

Bokens första receptkapitel handlar om gräddglass, och här hittar vi grundrecept på olika typer av vaniljglass med diverse smaksättningsförslag, samt chokladglassar. Kapitlet innehåller även lite mer spännande recept som Körsbärsglass med rostad mandel och vit choklad, Fikon- och honungsglass med Madeira, Crème brûlée-glass med Macadamiacrunch, Zabaglioneglass med biscotti, Earl Grey-glass och Browned butter Maple Semifreddo. I sorbet och sherbet-kapitlet sticker Kiwisorbet och Jordgubbs- och champagnesorbet ut, liksom Choklad- och portersorbet. Glasspinnekapitlet är kort med endast tre recept, exempelvis Blåbärs- och yoghurtpinnar. Kapitlet därpå med glasstårtor och desserter känns då betydligt roligare med en kalasfin Rocky roadglasstårta och en Neapolitansk glasstårta med glass i flera färger. Kapitlet med drycker bjuder på kaffe- och glassdrinken Affogato och Ice Cream floats. I det avslutande tillbehörskapitlet bjuder Lomelino på recept på bland annat frasiga glasstrutar, crumble, maränger och såser. Nedan syns några uppslag ur boken.

Olika gräddiga glassar.

Sorbet, här med plommon.

Förstasidan till kapitlet om glasstårtor och desserter.

Floats ur drinkkapitlet.

Olika glasstillbehör.

Alla recept är tydliga och lätta att följa, även om vissa av glasstårtorna kräver många olika moment som kan vara ganska tidsödande. Varje recept inleds på ett trevligt vis med en personlig text där Lomelino kommenterar glassen, någon ingrediens eller sin egen hållning till just det här receptet. Alla recept och de fina färgfotografierna på fantasifullt stylad glass är skapade/tagna av Linda Lomelino själv. Här och där i boken finns även illustrationer av Katy Kimbell som förvisso är fina men som jag personligen inte tycker behövs. Många av Lomelinos recept innehåller en liten mängd av någon typ av alkohol, vilket hon själv anger är tillsatt dels som smaksättning och dels för att minska mängden iskristaller och göra glassen krämigare, men om man inte vill ha alkohol i glassen ska det gå bra att hoppa över den.

”Lomelinos glass” är en fin och trevlig glassbok med många oväntade och spännande smaksättningsförslag och de fina färgfotona gör detta till en bok man gärna har framme, oavsett om man ska göra glass eller ej. En bra nybörjarglassbok och inspirationsbok för de flesta.

Jämförelse mellan de två böckerna
Om vi börjar med likheterna har båda glassböckerna lika många kapitel (7), båda har med recept på gräddglassar, parfaiter, sorbeter, pinnglassar och glasstårtor, och båda avslutas med ett kapitel med tillbehör till glassen. Dessutom tycker jag att form- och bildspråket är ganska likt också. Kanske beror det på att det är trendigt att fotografera med bakgrund av antingen vitt och ljusa pasteller eller mot mörka träskivor och brädor, utan så många mellanting eller utomhusbilder? Kanske råkar det bara vara så att fotograferna har liknande fotograferings- och stylingstil?

Lomelino väljer dock något oftare lite mörkare bakgrunder, medan många av Johanssons bilder är tagna mot ljusare och mer avskalade bakgrunder som gråvita marmorskivor. Johanssons ”Glass” saknar illustrationer utöver färgfotografierna och rubrikerna är enkelt satta med tjocka versaler mot vit bakgrund, medan Lomelino har färgglada rutor i olika färger som botten mot sina rubriker, vilka även de är skrivna med versaler.

I inledningsavsnittet redogör Lomelino för vad olika glassar som sorbet, sherbet, gräddglass och semifreddo egentligen är, medan Johansson i sin ”Glass” har inledningstexter till varje kapitel där detta beskrivs närmare. Receptmässigt säger det sig självt att Johansson får plats med betydligt fler recept eftersom hennes bok är femtio sidor längre än Lomelinos, och just här känns det som att man får betydligt mer för pengarna tack vare alla extra recept.

En hel del recept är relativt lika mellan de båda böckerna, och på vissa uppslag känns det som att Lomelino har kopierat en del från Johansson. Med tanke på hur lång tid det tar att göra en kokbok behöver det dock inte vara så. Bilder, stil och recept i många matmagasin och kokböcker är så lika numera att det är svårt att säga vem som kom på vad och vem som har kopierat vem. Likheten gör att man knappast behöver ha båda böckerna, samtidigt som skillnaderna och de olika smaksättningsförslagen gör att båda böckerna är inspirerande och absolut kompletterar varandra. Om man är intresserad av att göra spännande och varierande glasspinnar är Elisabeth Johansson ”Glass” det självklara valet, medan ”Lomelinos glass” innehåller drinkar och fina tårtor som man inte hittar i Johanssons bok. ”Glass” är mer av en glassbibel som känns som om den kommer att hålla över lång tid, delvis på grund av dess bredd med många olika recept på gräddiga, sorbetiga och isiga glassar, glasspinnar, tårtor, desserter och glassar även för dem som har allergier och intoleranser, medan ”Lomelinos glass” med sina spännande smakkombinationer känns mer som en trendbok som känns väldigt kul nu men som kanske inte står sig riktigt lika bra över tiden.

I slutändan är det helt och hållet en smaksak vilken av dessa böcker man föredrar, och jag tror inte att den glassintresserade blir besviken på någon av dem. Om jag bara fick välja att ha en glassbok hemma i hyllan skulle jag dock välja Elisabeth Johanssons ”Glass”, men eftersom jag har plats för båda ser jag ingen anledning att välja bort Linda Lomelinos ”Lomelinos glass”. Två fina böcker som gör en glad finns det alltid plats för, och inte kan det väl bli för mycket av glass?

Brownies med kondenserad mjölk, björnbär och kikärtor

Jag tycker mycket om kikärtor och har på senare tid snubblat över en massa trevliga kak- och sötsaksrecept där dessa saftiga ärtor har ingått. Under helgen som gick blev jag sugen på att testa att själv stoppa ner kikärtor i något bakverk, och valet föll (som det ofta gör när jag ska baka en kaka bara för att jag är kaksugen) på brownies. I skafferiet hittade jag en burk kondenserad mjölk och i frysen en gammal förpackning med björnbär, och jag bestämde mig för att experimentera fram ett nytt recept med mina skåprensarfynd.

Resultatet blev mäktigt chokladiga kakor som har en annorlunda smak och saftighet tack vare den kondenserade mjölken, kikärtorna och björnbären. Med både dinkelmjöl och kikärtor blir dessa kakor till och med lite fiberrika, utan att de på något sätt smakar nyttigt De är något mindre söta än ”vanliga” brownies och känns lite mer somrigt lätta tycker jag, så prova gärna att baka dem om du längtar efter brownies som inte är så ruskigt sockerstinna.

Vid ett extra festligt tillfälle tror jag att dessa kakor skulle bli kanongoda toppade med en klick lättvispad grädde och några extra björnbär på toppen. Kakorna går utmärkt att frysa.

Brownies med kondenserad mjölk, kikärtor och björnbär
Ca 42 kakor

100g mörk choklad, max 70% kakao
1 dl blandade nötter (jag hade valnötter och pekannötter)
4 ägg
1 burk sötad kondenserad mjölk
200g  smör
2 dl dinkelmjöl
1 dl vetemjöl
1 dl kakao
1 msk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
2 dl kokta kikärtor
1 dl björnbär
1 nypa flingsalt

Gör så här:
Sätt ugnen på 175°C och lägg ett bakplåtspapper i en långpanna med måtten 30×35 cm.

Grovhacka nötter och choklad och lägg åt sidan. Vispa ägg och kondenserad mjölk vitt och riktigt fluffigt med elvisp, det tar några minuter.

Smält smöret och vispa ner det i äggsmeten. Blanda dinkelmjöl, vetemjöl, kakao, vaniljsocker och bakpulver och rör ner det i smeten med en slickepott. Vänd ner hackad choklad och nötter samt kikärtor.

Bred ut smeten på bakplåtspappret och tryck ner några björnbär här och där i smeten. Strössla över lite flingsalt.

Grädda kakan i mitten av ugnen i 18-30 minuter. Om man vill ha browniesen lite kladdiga bör de inte stå inne längre än 18 minuter, jag gräddade mina något längre. Låt svalna och skär sedan kakan i små rutor.

Hoppas att ni får en riktigt fin nationaldag idag och en härligt somrigt lat helg

Hallandstips från en weekend i sköna maj

Precis som förra året i maj passade jag för ett par helger sedan på att hälsa på fina vänner som bor i Tofta utanför Varberg. Om man är ett kompisgäng på fyra personer där två bor i Göteborg, en i Tofta och en i Malmö får man se till att planera för att kunna ses allihop, och den här Varbergs/Toftaturen hade varit inplanerad sedan i februari (!). Eftersom jag är löjligt förtjust i Halland och gärna skulle vilja bo någonstans i just det landskapet någon gång i framtiden, hade jag verkligen längtat efter att få åka dit igen och ha det mysigt. Vännen från Malmö tvingades tyvärr skjuta upp resan och slöt upp med oss först på söndagen, så på lördagen den 18e maj (samtidigt som finaste pojkvännen och tusentals andra tokiga människor sprang Göteborgsvarvet i stekande sol) fick jag och mina andra två kompisar roa oss på egen hand.

Efter att ha handlat med oss några lunchsallader i Varberg styrde vi mot Slöinge, där det bland annat görs glass och mals mjöl. Vi hade dock siktet inställt på ett gulligt stenugnsbageri som också råkade ligga i just Slöinge. På Solhaga Stenugnsbageri ser tre bagare till att den lilla brödbutiken är full med fantastiskt fina och goda surdegsbröd, croissanter, kakor och bakverk från onsdag till lördag året runt. Totalt har bageriet fyra heltidsanställda plus säsongsarbetare. På sommaren (1 juli till 11 augusti)har de dock öppet alla dagar i veckan så passa på att svänga in i Slöinge om du har vägarna förbi!

Vi köpte med oss ett toppenfint litet frukt- och nötbröd samt ett valnöt- och linfröbröd som båda var supergoda, och jag passade på att festa till det med att köpa en croissant också, som var underbart frasig och god. Jag tror faktiskt inte att jag har ätit så goda croissanter någon gång förut, inte ens i Paris.

Om vädret är fint tycker jag att ni ska göra som vi gjorde och passa på att fika i trädgården bredvid bageriet. När vi var där blommade äppelträden och det kändes helt otroligt idylliskt att sitta under ett blommande äppelträd en solig och varm dag i maj och ta en fika.

Efter Solhaga-besöket kikade vi in på SIA Glass fabriksförsäljning, och då tyckte jag faktiskt att det var lite synd att det var så varmt, för vid kallare väder kunde jag kanske ha kunnat köpa med mig lite av deras goda glass hem. Besöket i butiken fick ett något abrupt avslut när butiksbiträdet försynt frågade om det möjligtvis var någon i butiken som hade en grå bil, vilket vi hade. Bilen hade tydligen tröttnat på oss och när vi kikade på glassar passade den på att göra en egen utflykt nerför en backe och ut på en äng. Det var bara att snabbt som ögat rusa ut och hämta tillbaka bilen till parkeringen. Eller tja, det var ju bara min Toftakompis, vars bil det var, som sprang och hämtade den, vi andra stod dubbelvikna av skratt och väntade på parkeringen istället

Rundturen fortsatte sedan via lummiga småvägar till Skrea Strand i Falkenberg, där vi passade på att bada i havet (premiärdopp 18 maj i havet, rekord för mig!) och äta varsin glass. Extra kul var att en av mina vänner valde att smaka på både pepparrotsglass och chèvre- och honungsglass så att jag också fick smaka lite. Vi kom fram till att båda troligtvis skulle passa bra på/i/till mat; i synnerhet chèvre- och honungsglassen som jag gärna skulle vilja prova att servera till nykokta primörrödbetor. Om någon vet var jag kan hitta Sias Chèvre och honungsglass i Göteborg (företrädesvis i Majorna-trakten eftersom det just nu är för varmt att frakta glass från exempelvis ICA Focus, om den nu finns där) blir jag superglad för tips!

Sedan fortsatte dagen med att vi köpte hem lite grönsaker och halloumi och åkte förbi sparrisodlingen jag skrev om förra året. En god vegetarisk middag avslutade kvällen och söndagen bjöd mest på vila innan det var dags för mig att (motvilligt) åka tillbaka till stan. Tack finaste vännerna för den här gången – jag tycker att en Tofta/Hallandshelg i maj bör bli en årlig tradition!

Den här helgen har inletts kanonfint med en foto-eftermiddag (se exempelbild ovan!) med glass i solen igår och sedan med middag med finaste pojkvännen på Hello Monkey (deras långbakade grissida är mer än grymt god!), följt av  dessert på Manfreds brasseri (prova gärna deras tillfälliga dessert Isad rabarbersoppa med vit chokladmousse, mandelbiskvier och jordgubbar) och promenad genom stan och upp till Masthuggskyrkan i ett klännings- och bara-ben-varmt-kvälls-Göteborg. Idag åt jag frukost på Café Kanold (god frukost med frallor, pålägg, ägg, yoghurt, bär, flingor/müsli, juice och kaffe/te + 1 chokladpralin för 65 kronor men lite snålt med chokladen) med Kim, Rebecka, Ann-Louise, Beata, Pernilla och Ofelia, och nu kommer resten av helgen fyllas med vila, bakning av surdegsbröd och allmänt hemmafix. Tyvärr fick inte kameran följa med varken på restaurang eller på dagens frukost så ni får nöja er med en blomsterbild från helgen.

Hoppas att ni har en riktigt härlig helg och njuter av solen och värmen!