Kategoriarkiv: Glass

Jordgubbs- och mangoglass på snabbvis (vegansk och utan raffinerat socker) av endast 4 ingredienser

Jordgubbs- och mangoglass snett uppifrån, Vegansk, Mjölkfri glass, Recept, LivsaptitMed ljuset och värmen har även lusten att fotografera det jag lagar och bakar smugit sig på igen, liksom suget efter att baka och laga snabbfixade rätter med mycket färg och smak. Turbosnabb glass med frusen frukt som huvudbeståndsdel är inget nytt i sig, men det betyder inte att det är mindre gott för det!

När jag ändå var igång och mixade ihop en rosaskimrande och läskande glass av jordgubbar och banan, passade jag  på att testa en ny idé med mango och kokosgrädde, vilket visade sig bli en krämig och lagom söt solgul historia. Visst kan man nöja sig med att bara göra den ena sorten, men två varvade sorters glass i ett glas ser ju så mycket roligare ut 🙂

Frukter och bär kan givetvis bytas ut mot andra sorter om man vill, men tänk på att både banan och mango är ganska krämiga frukter, medan bär som jordgubbar, hallon, blåbär och lingon är mer isiga, vilket påverkar glassens konsistens.

Ett bra tips är att alltid ha ett gäng skrivade och frysta bananer i frysen på lut så att du snabbt och enkelt kan mixa ihop en mer hälsosam variant av glass. Jag tycker också att frysta bananbitar är goda att tugga på som snacks efter ett svettigt träningspass medan jag lagar middag, så att jag inte lurar mig själv att äta något mindre hälsosamt innan maten står på bordet.

Närbild jordgubbs- och mangoglass, Veganskt, Recept, Hälsa, Livsaptit

Jordgubbsglass
ca 4 portioner på egen hand, 6-8 portioner om den serveras med mangoglassen

250g frysta jordgubbar
110g fryst banan i skivor (ca 2 små bananer)
2 msk kallt vatten

Gör så här:
Ta upp jordgubbar och bananskivor ur frysen och låt tina lätt i rumstemperatur 10-15 minuter. Mixa dem sedan i en matberedare till en isig massa. Tillsätt vattnet och mixa en stund till tills det hela får en smörig mjukglasskonsistens. Du kan behöva stanna maskinen och skrapa ner smet som har fastnat längs sidorna några gånger. Lägg över glassen i en burk medan du gör mangoglassen.

Mangoglass
ca 4 portioner på egen hand, 6-8 portioner om den serveras med jordgubbsglassen

225g fryst mango i tärningar
1 dl kokosgrädde (eller den krämiga delen av kokosmjölk)

Dekoration: kokosflagor

Gör så här:
Lägg mangobitar och kokosgrädde i matberedarens blandarskål och mixa till en krämig mjukglass. Varva med jordgubbsglassen i glas och ät genast. Toppa eventuellt mangoglassen med kokosflagor.

Jordgubbs- och mangoglass, triss i glass framifrån, Recept, Veganskt, Livsaptit

Bananchokladglass med rookiedeg – raw, vegansk, gluten-, ägg-, nöt- och mejeriproduktsfri!

Det är varmt! Det är soligt! Det är sommar!

På sommaren vill åtminstone inte jag sitta inne vid datorn och hänga, så den senaste veckan har bjudit på en Köpenhamnsresa med mattrendspaning förra helgen (bilder och rapport kommer… troligtvis när vädret blir tråkigare eller jag tröttnar på sol…), uteträning och igår uteätande både till lunch och middag.

Förutom att vara utomhus vill jag äta glass på sommaren, och jag vet att jag inte är ensam om det. Här kommer därför en supersnabbfixad bananchokladglass (den är åtminstone snabbfixad om man är förutseende och fryser in bananer i skivor en stund innan) som jag komponerade i höstas till min Chocoholickurs för Medborgarskolan.

I den här glassen har jag kombinerat ett lite mer hälsosamt glasstänk med B&J-godisglasskänsla genom de små raw-kakdegsbitarna (raw+cookie=rookie) gjorda på frön, torkad frukt och kakao. Dessutom blir den här glassen både gluten-, ägg-, nöt- och mejeriproduktsfri så alla kan njuta, hur bra som helst med andra ord!

Bananchokladglass raw med rookiebitar, vegan, glutenfri, äggfri, mejerifri, nötfri, Livsaptit, Recept

Turbosnabb bananchokladglass med rookiedeg
Ca 10 små glasskulor

Rookiedeg:
1 dl pumpafrön
1 dl solroskärnor
2 dl färska dadlar utan kärna (kom ihåg att ta bort kärnorna!)
½ dl kakao
1 nypa salt
1 nypa vaniljpulver
½-1 msk vatten

Bananglass:
4 stora bananer
1 dl kakao

Gör så här:
Börja med att skiva bananerna. Lägg bananskivorna i ett enkelt lager i två plastpåsar och frys in dem i några timmar.

Mät upp alla ingredienserna utom vattnet till rookiedegen i blandarskålen på en matberedare med kniven monterad (eller i en mixer) och mixa samman till en smulig deg. Tillsätt vatten och mixa samman till en fastare, sammanhängande deg.

Dela degen i tumnagelsstora bitar och sprid ut bitarna på en tallrik eller en bakplåtspappersklädd bricka. Lägg in tallriken/brickan med bitarna på i frysen.

Diska ur matberedarens blandarskål och montera den på nytt. Lägg i de frysta bananskivorna och kakaon och mixa till en slät och glassig konsistens. Du kommer att behöva stanna maskinen och skrapa ner bananhacket från skålens sidor några gånger.

Lägg över glassmeten i en stor skål. Ta ut rookiedegbitarna ur frysen och vänd snabbt ner dem med hjälp av en slickpott så att de blir jämt fördelade i bananglassmeten.

Forma glassen till kulor och servera glassen genast – den smälter snabbt!

Nu räknar jag verkligen ner; på torsdag går jag på semester så nu är det bara 4 arbetsdagar kvar varav 1 personaldag med brunch och 5-kamp på Liseberg. Ha en fin vecka så hörs vi om ett tag igen!

Besök på Vann Spa och Hotell i Bohuslän

Hotellet sett från bastun vid Gullmarn, Vann, Besök av LivsaptitVann Spa, Hotell och Konferens sett från Gullmarsfjorden.

För några veckor sedan fick jag ett mail från marknadsavdelningen på Vann Spa, Hotell och Konferens, som ville bjuda in mig till deras anläggning för att bo där en natt, besöka spaanläggningen och sedan även blogga om mitt besök. Eftersom Vann har en tydlig mat- och hälsoprofil som går i linje med min blogg och mina intressen, tänkte jag att det vore roligt att åka dit, och vem tackar förresten nej till en spaupplevelse?

Jag vill direkt klargöra att detta är ett sponsrat inlägg eftersom jag fick spaupplevelsen gratis, men ingen annan ersättning har utgått för att jag skriver om mitt besök och jag har inte fått direktiv från Vann om vad de vill att jag ska skriva. Åsikterna i detta inlägg är således helt och hållet mina egna och jag har försökt att analysera upplevelsen från flera synvinklar, även om den som har studerat lite psykologi vet att det är svårare att vara kritisk/negativt inställd mot någon eller något när man har fått något av personen eller företaget i fråga.

Resa till Vann
I fredags begav jag mig med buss mot Vann, en anläggning som ligger vid Gullmarsfjorden i Bohuslän, inte så långt från kuststaden Lysekil. Efter byte av buss i Torp utanför Uddevalla hoppade jag av bussen på hållplatsen Hallindens kvarn, till synes mitt ute i ingenstans. Där blev jag hämtad av Maria Kjellson, marknadsföringsansvarig för både Vann och Smögens Hafvsbad och det var nog tur för den ungefär 4 km  långa sträckan från busshållplatsen till Vann var en smal och krokig landsväg som nog inte hade känts alltför rolig att gå på eftersom det kör en och annan bil (i obegriplig hastighet…) på vägen. Om du ska hit är mitt tips: låna bil (om du inte har egen)!

Maria tog med mig på en liten rundtur och berättade om Vanns och områdets historia. En sammanfattning och en massa bilder från området och anläggningen kommer nedan!

1, Entré, Vann, Besök av LivsaptitEntré till Vann.

På platsen där Vann numera ligger har det funnits bebyggelse sedan 1800-talet då en gård låg där hotellet nu finns. Under första halvan av 1900-talet ägdes gården av Göteborgs stad, som gjorde om det till ett skyddshem för vanartiga kvinnor (!). Gården gjordes sedan om 1955 till en fångvårdsanstalt där bland annat den kände brottslingen Clark Olofsson satt (han rymde sedemera över Gullmarn!). Byggnaden som numera huserar Vann byggdes av Svenska Metallindustrin Arbetarförbundet i slutet av 1970-talet som förbundsskola för sina medlemmar. Sedan 1997 har dock byggnaden rymt hotell och konferensanläggning, de senaste fem åren under namnet Vann (som är det norska ordet för ”vatten”) och under ledning av ett norskt fastighetsföretag vid namn Aspelin Ramm. I samband med ägarbytet anlitades arkitekten Gert Wingård inför renoveringen av byggnaden. Inspirationen till hur Vann ser ut idag har hämtats från det bohuslänska landskapet med bohusgraniten, de ljunglila färgerna och de orangea tonerna som man hämtat från bojar till flöten som är vanligt förekommande utmed kusten.

2, Lobby, Entré, Vann, Besök av LivsaptitDet man möts av när man går in genom Vann:s huvudentré är rymd och
mjuka gråa, orangea och ljunglila nyanser. Här är platsbrist inget problem!

Vann erbjuder idag en lång rad olika aktiviteter, konferenslösningar och besökspaket och är en aktiv anläggning året runt. Här finns gott om promenadstigar, ett gym och gruppaktiviteter på schemat, samt tennisbanor utomhus och möjlighet att låna mountainbikes om man vill ta sig runt lite snabbare. Periodvis erbjuds även möjlighet att paddla havskajak. Det jag tyckte lät riktigt spännande (matnörd som jag är) var att Vann ordnar matlagningsaktiviteter i deras showkitchen som ligger precis vid matsalen (det är den del som öppnas upp på lördagar där man kan se kockar stå och steka ägg, ordna omeletter och plättar). Även andra sällskap som bor på hotellet kan boka den här typen av aktiviteter som innebär att man exempelvis får laga mat tillsammans med Vanns duktiga kockar, delta i mingelprovning eller ha smaktävling.

Promenadvägar, Vann, Besök av LivsaptitVann ligger precis vid vattnet och mitt i skogen på samma gång,
perfekt för den som vill fly från brus
och sorl hemma
och bara höra fågelsång, vattenkluck och vindsus.

Under sommarhalvåret öppnas en utomhuspool upp och hotellet anpassas till en resort för barnfamiljer med barnklubbar, barnanpassad meny och aktiviteter som linbana i skogen, klättring, minigolf och bad i såväl spaavdelningen som utomhuspoolen och vid stranden som ligger precis vid hotellet.

Terrassen, Vann, Besök av LivsaptitVanns stora terrass når man både inifrån hotellet och från utsidan.

Sommartid grillas det på Vanns stora terrass och det serveras grillbuffé. (Bara det där att kunna sitta ute på den stora terrassen och blicka ut över det blanka vattnet och äta nygrillat får mig att längta dit igen.)

Terrassen, orange stolar, Vann, Besök av LivsaptitDen orangea färgtonen som här syns på terrassens stolar har valts med tanke
på Vanns närhet till havet och de rödorange toner som syns på bland
annat metspösflöten, flytvästar och annat med havsanknytning.

Omgivnigar, liten pir ut i Gullmarn, Vann, Besök av LivsaptitEn liten pir går ut i vattnet från bastuhuset som ligger precis på stranden.

Gullmarsfjorden, kristallklart vatten, Vann, Besök av LivsaptitKristallklart vatten vid badplatsen i Gullmarn vid Vann. Jag kan tänka mig
att här är finfint att bada på sommaren! För den som vill ligga och dåsa
nära vattnet finns  det gott om gräsmattor att breda ut picknickfilten
på  så att det borde räcka till alla.

Gullmarsfjorden från stranden, Vann, Besök av LivsaptitStenig strand vid Vann och Gullmarsfjorden, som är Sveriges enda tröskelfjord.
Gullmarn (som den egentligen heter) är 25 km lång och på det djupaste stället
är den hela 118,5 meter djup! Eftersom Vann ligger långt inne i fjorden ser man
inte ens ut till havet från stranden.

Omgivningar, söt liten bro, Vann, Besök av LivsaptitFrån entrésidan av Vann ser man mest skog, småfält och en liten bäck som
porlar fram. Monetälskare som jag är (och då tycker jag särskilt om
hans målningar av den japanska bron) blev jag lite kär
när jag såg den här söta bron!

Rummet

Vår svit, utsikt från rummet, Vann, Besök av LivsaptitUtsikt från vårt sovrumsfönster på morgonen.

Vårt rum (eller rättare sagt svit) var en oerhört trevlig historia bestående av två rum och ett helt makalöst badrum med jacuzzi, ångbastu och dusch. Den marina känslan fanns verkligen med i inredningen och jag älskar den här typen av ”båtgolv” med varmt trä och svarta fogar mellan plankorna!

Vår svit, Vardagsrum, Vann, Besök av LivsaptitVardagsrummet hade soffa, fotöljer, TV och ett skrivbord,
allt i samma marina stil.

Vår svit, sovrum, Vann, Besök av LivsaptitSovrum med mjuka sängar och randiga gardiner som stängde ute allt morgonljus. 

Vår svit, Sovrum från sängsidan, Vann, Besök av LivsaptitSovrummet hade också en TV samt ett runt fönster
så att man kan spionera in i vardagsrummet.

Vår svit, Badrum, ångbastu, Vann, Besök av Livsaptit
Egen ångbastu fanns också i badrummet. Häpp!

Vår svit, badrum, Vann, Besök av Livsaptit
Jacuzzi på rummet – kanske inget som finns på alla rum men oj vad lyxigt!
Jag skrattade högt
  när jag kikade in i badrummet och fick syn på detta.
Wow!

Med tanke på att vi hade ett helt spa att vara i kändes egen jacuzzi och ångbastu lite överlyxigt; vi hann ju aldrig bada där! Men om man stannar här längre kan det säkert vara väldigt trevligt. Flott var det i vilket fall som helst, och den blåskimrande väggmosaiken hade jag gärna tagit med mig hem, så fin!

Middagen

Restaurang, Vann, Besök av LivsaptitVanns restaurang går i svart och grått med orangea
draperier som gränsar av olika delar av den.

Restaurangen på Vann har plats för 300-350 personer sittande och hade när vi var där delats av med draperier, vilket gjorde att det ändå kändes som en mindre och mysigare restaurang. Trots stora panoramafönster som vetter ut mot Gullmarsfjorden är större delen av restaurangen relativt mörk, men som sagt snarare mysig än murrig.

Restaurangen är kravmärkt och man arbetar i stor utsträckning med lokala producenter. Menyn varieras efter säsong och råvarutillgång och nyligen blev restaurangen certifierad i Västsvensk mersmak, vilket innebär att restaurangen har ”fokus på stor yrkesskicklighet, lokala råvaror, närodlat och närfiskat, ett spännande och innovativt kök, hög kvalitet och gott västsvenskt värdskap” (saxat från länken ovan). Vann har dessutom en egen bagare som bakar allt bröd och alla bakverk samt tillverkar chokladpralinerna som serveras här. Om det inte är lyx så vet jag inte vad som är det!

Middagsutsikt, Vann, Besök av Livsaptit

I vårt paket Fredagslyx ingick en 4-rätters måltid på fredagskvällen, samt ett glas champagne och chokladpraliner och frukt i anslutning till spaavdelningen. Vi hade bokat middagen till 18.30 och hade förmånen att bli placerade precis vid de stora panoramafönstren som vätter ut mot Gullmarn.

Utsikt från middagsbordet, Vann, Besök av LivsaptitFramåt kvällen avtog vinden och Gullmarn låg alldeles spegelblank.

Champagne, Vann, Besök av LivsaptitDet var alltså med denna underbara utsikt vi inledde
middagen med varsitt glas champagne.

Under kvällen serverades vi menyn ni ser på bilden nedan, med ett tillägg av en osttallrik. Bilder på maten följer längre ner här i inlägget. Det enda som saknas på bild som också ingick i middagen var en söt liten amuse bouche i form av varmrökt sej och brödkorgen som bestod av Vanns hembakade bröd, såväl krispigt salt tunnkavlat knäckebröd(min favorit!) och danskt rågbröd, som ett ljusare vetebröd i form av små portionsbröd.

Meny, Vann, Besök av Livsaptit

Varmrökt sidfläsk m bovete och betor, Vann, Besök av Livsaptit
Förrätten bestod alltså av en västsvensk prisbelönt delikatess i form av milt varmrökt sidfläsk toppat med en snäll lagerbladscrème, mjälla betor, spänstigt bovete och lite gröna blad. För mig som är fläskälskare och tycker att knaperstekt sidfläsk kan vara något av det godaste som finns kändes det väldigt annorlunda att äta rökt sidfläsk som var så här mjukt och snällt. Annorlunda men gott! Även den som inte är så förtjust i rökta charuterier skulle troligtvis tycka om detta fläsk för det var så mjukt och milt i smaken och passade finfint till betorna. En perfekt, lätt och finstämd inledning på middagen.

Halstrad röding med psarris, citronfänkål och potatisstomp + smörsås, Vann, Besök av Livsaptit

Huvudrätten var utan tvekan min favorit på denna meny! Perfekt tillagad röding serverad på ett mjukkrämigt potatisstomp med lagom mycket bitar kvar, samt syrligt citronbakad fänkål med ytterst mild lakritsaktig fänkålssmak och krispig oerhört lättstekt sparris. Smörsåsen med gräslök var pricken över i och portionen var precis lagom stor i mitt tycke eftersom potatisstomp och en så här rejäl fiskbit blir mäktig mat (men inte för mäktig!).

Det enda jag tyckte var knepigt med valet av huvudrätt var att rödingen enligt menyn var odlad utanför Blekinges kust. Varför väljer man att hämta fisken ända från Blekingen när det inte är mer än 50 meter till Gullmarn och havet i stort sett ligger runt knuten? I synnerhet med tanke på att Vann har maten och miljön i fokus och väljer säsongsanpassade råvaror i säsong och gärna lokalproducerade sådana, hade jag förväntat mig en fiskrätt på menyn men då av västkustfångad fisk. Nu var ju fisken superb i sig så detta är en ren petitess, men matnörden i mig blev lite förvånad.

Ostar, Meny, Vann, Besök av Livsaptit

Osttallriken som följde bestod av en ost gjord på komjölk, en ost gjord på getmjölk och en gjord på en blandning av de två sorternas mjölk. Kanske var servitrisen som serverade ostarna ny på jobbet men vi tyckte att det var lite konstigt när vi frågade vad tillbehören till osten var för något och fick svaret ”Det vet jag faktiskt inte”. Hon gick inte och tog reda på det heller utan lämnade oss med ostarna. Genom att tjuvlyssna på ett angränsande bord med en annan servitris förstod vi att det var kvittenmarmelad och senapsbakat päron. Gott var det i vilket fall som helst, även om varken jag eller sambon är några jätteostätare. Knäcket och kvittenmarmeladen föll oss dock väl i smaken och det hela var fint komponerat rent smakmässigt.

Dessert, Vann, Besök av Livsaptit
Desserten var en ljuvlig historia bestående av knäckigt toppad, krämig crème brûlée som serverades med en segmjuk vit chokladkokoskaka och smultronsorbet med en tydlig citronsmak. Smultronsorbeten och kakan livade upp denna restaurangklassiker och bjöd på det lilla extra som jag brukar sakna när vi är ute på restaurang. (Jag och sambon har då och då ätit middag på en restaurang men blivit så uttråkade av dessertmenyerna att vi gått för att äta dessert någon annanstans och i Göteborg är det tyvärr extremt sällan restaurangerna lägger energi på att skapa spännande, goda, nytänkande eller annorlunda desserter, det är mest bara glass, sorbet, crème brûlée och pannacotta för hela slanten, vilket absolut är gott, men det finns ju så mycket mer roligt att välja bland).

Middagsservice
På det hela taget var middagen en oerhört trevlig, god och lyxig historia. Det enda jag kunde önskat annorlunda var kanske att det hade varit trevligt om vi hade fått ha en och samma servitris genom hela middagen. Det känns alltid lyxigare när det är samma person som följer en genom måltiden istället för olika för var och varannan rätt. Med tanke på matens kvalitet vore det också trevligt om serveringspersonalen kunde berätta mer om rätterna vid serveringen och nämna varifrån råvarorna kom eftersom Vann ändå vill värna om det lokala och säsongsanpassade. Om de inte kan svara på frågor man ställer tycker jag också att det är en trevlig gest att erbjuda sig att gå och ta reda på det man frågar, men det kan ju ha varit en tillfällighet att servitrisen vi frågade om maten inte kunde svara, kanske var hon ny på jobbet? I övrigt löpte servicen på finfint och alla var trevliga och vi behövde inte vänta särskilt länge mellan rätterna vilket var ett stort plus eftersom vi ändå var ganska många i restaurangen denna kväll.

Spaavdelningen
Mätta och belåtna efter denna finfina meny begav vi oss till spaavdelningen som hade extraöppet för oss som var där och hade Fredagslyxpaketet, och spaandet blev extra lyxigt i och med att vi bara behövde dela bassängerna med ett annat par. Dessutom serverades vi chokladpraliner och fint uppskivad frukt i form av melon, ananas och jordgubbar.

Sand, strand och sten, Vann, Besök av LivsaptitPå sommaren blir Vann ett ännu större spa eftersom närheten till
Gullmarsfjorden gör att du kan njuta
av bad och natur både ute och inne.

Jag tog aldrig några bilder inne från spaavdelningen eftersom jag själv inte hade tyckt att det var avkopplande om någon sprang runt och skulle fota när jag plaskade runt i badkläder. För dig som är nyfiken på hur det såg ut i spaavdelningen rekommenderar jag ett besök på Vanns hemsida. Här finns 2 lite större pooler med medelhög temperatur kallade Stora respektive Lilla tjärn, och det är Stora tjärn man ser först när man kommer ut från omklädningsrummet. Med stora panoramafönster ut mot Gullmarn är det härligt att sitta i stolarna bredvid basängen och blicka ut, men man har nästan lika fin utsikt från Stora tjärn.

Vid sidan av denna större pool finns 5 mindre bassänger där en är en iskall ispool (som vi faktiskt badade i om än hastigt) och övriga varma källor med olika ljussättning och stämning. Härligast var nog Skogspoolen, där man kunde halvligga på mosaikgolvet i bekväm ställning och njuta av värmen, och på andra plats kom den ljusa Himmelspoolen där ljuset skiftade och det droppade iskallt vatten i ena änden av poolen. Det fanns även flera olika bastur att välja mellan, men vi föredrog att gå runt mellan poolerna.

Bastuhuset, Vann, Besök av Livsaptit

För den som vill finns dock möjlighet att prova bastun som ligger i ett separat hus nere vid strandkanten (se bilden ovan). Då passar det ju också bra att ta ett dopp i fjorden när det blir för varmt. Detta var dock inget vi provade…

Frukost
Eftersom vi hade tillgång till spa:t även på lördagen före utcheckning vid 11 åt vi frukost först så att vi kunde spaa nästan fram till utcheckning. Liksom på fredagskvällen var spaavdelningen i stort sett tom när vi var där så det blev verkligen en avkopplande avslutning på vår vistelse.

Frukosten måste jag dock visa lite bilder från också såklart! Bäst var nog ändå de olika sorternas nybakat bröd som bakas på plats; jag är rysligt svag för nybakat bröd!

Frukost, hembakat bröd, Vann, Besök av Livsaptit

Det lyxigaste var annars att en kock stod och stekte ägg, gjorde omeletter och stekte små plättar ute i frukostrestaurangen. Den som ville kunde också passa på att få göra sin egen våffla (vem tackar nej till våfflor till frukost :)?).

På frukostbuffén fanns även färsk frukt, mängder av pålägg, marmelader, några olika sorters sill och nybakade bakverk som äppelsmördegsbakelser och kanelbullar gjorda på wienerdeg (bästa sorten!).

Frukost, Färsk frukt, Vann, Besök av Livsaptit

Frukost, Pålägg, Vann, Besök av Livsaptit

Frukost, Sötsaker, Vann, Besök av Livsaptit
Yoghurt, müsliigredienser och obligatoriska hotellfrukostingredienser som kokta ägg, knaperstekt bacon och äggröra fanns också.

Frukost, Min frukost, Vann, Besök av LivsaptitFrukosttallrik nummer ett (det blev ett par till med våfflor
och bakverk samt en skål yoghurt med bär…)

Efter utcheckning vandrade vi runt en del, sedan åkte vi en sväng till Lysekil och kikade på hällristningar på vägen (man får passa på att åka runt när vi lyckats låna bil). Tack Maria och Vann för den här gången! Vi kommer gärna igen 🙂

Hotellet från vattnet, genom blommträd, Vann, Besök av Livsaptit

Sammanfattande tips för dig som vill besöka Vann:
– Jag rekommenderar dig att ta bil hit om du kan få tillgång till det. Jag tog mig till Vann med buss men vägen från busshållplatsen var 4 kilometer lång, krokig, smal och nog inte så rolig att traska på om man möter bilar som susar fram, även om det var oerhört vacker natur omkring i form av skog och åkrar.

– Åk hit i tid och checka in så tidigt du får. Här finns mycket vacker natur och härliga omgivningar att promenera eller cykla i (cyklar finns till utlån) så det är synd att inte utnyttja tiden. Jag kom redan vid 15-tiden och hann både promenera omkring i naturen vid anläggningen och vara i spaavdelningen i 3 omgångar, medan spatiden blev lite för knapp för min sambo som kunde komma först vid 18-tiden på kvällen.

 – Spaavdelningen har öppet för barn på fredagar (fram till 18) och vissa skollov. Även under sommarhalvåret håller spa:t öppet för den yngre publiken vid vissa tider. Om du vill ha en lugn och avkopplande spaupplevelse utan barn är det en bra idé att undvika barntiderna.

– På sommarhalvåret händer mycket på Vann som är anpassat för barnfamiljer, så om du vill gå på spa men ta med familjen passar sommar och skollov perfekt.

– Lägg tid på att äta och njuta! Maten är superb här och omgivningarna likaså. Lägg undan telefonen och ägna dig åt att njuta i nuet! Nu var jag ju på Vann  för att blogga om det och ville ha bilder till mitt inlägg, men nästa gång jag åker dit stannar telefon och kamera hemma!

– Åk gärna omkring i omgivningarna kring Vann om du ändå är här, och är du här på sommaren så åk gärna in och kika på Lysekil om du inte har varit där innan. Det finns knappast något mysigare än att en solvarm sommardag promenera omkring i någon av de bohusländska små kuststäderna!

Omgivningar, Gullvivor, Vann, Besök av Livsaptit

Blåbärsglass med vit choklad och gräddfil (+ bilder från min senaste minicupcakeskurs)

För några helgen sedan hade jag äran att få hålla en möhippekurs i Minicupcakesdekorering för 14 glada tjejer. Det blev dekorationer av alla de slag och det är alltid lika inspirerande och roligt att se vad de hittar på med materialet jag tar med – se bara nedan så olika minicupcakes kan bli när man har tillgång till en massa olika sorters strössel, sockerpasta, choklad, chokladtryffel, frosting och bär!

Snöflingetryffelcupcake, Livsaptit

Blommiga cupcakes, Livsaptit

Chokladhalloncupcakes, Livsaptit

Glittercupcakes, Livsaptit

I vanlig ordning tog jag med mig två sorters vit frosting; en enligt detta (utan citronsaft), för mig numera klassiska recept som jag hittade på för flera år sedan när jag var trött på att de flesta frostingar bestod av mycket smör och/eller mängder med florsocker, och en gjord på vit choklad, cream cheese och crème fraiche.

Eftersom jag hade tagit med mig material med mariginal, fick jag med mig en del frosting hem. Genom åren har jag ätit en hel del cupcakes och även om jag tycker att det är gott, tillhör inte cupcakes mina favoritbakverk om jag ska äta något sött och lyxigt. Utöver pekanpaj, brownies och knapersega småkakor (som kolasnittar), som är mina absoluta favoritbakverk, väljer jag gärna glass om jag ska lyxa till det med något sött.

För att inte frostingen skulle förfaras i och med att jag inte ville äta den på minicupcakes, bestämde jag mig för att testa att göra glass av frostingen som var kvar. Med ingredienser i frostingen som vit choklad, cream cheese och lättcrème fraiche (jag väljer lättvarianten för att inte frostingen ska bli för tjock och hård) kunde det ju inte bli annat än gott att para ihop frostingen med blåbär. Efter minicupcakebakningen hade jag även kvar lite gräddfil som fick följa med ner i glassmeten och med ett par äggulor i glassmassan var smeten klar.

Blåbärsfrostingglass på rad, Livsaptit

Hur blev den då? Knalligt lilablå till färgen, sötsyrligt blåbärsfyllig i smaken med vit choklad-sötma och med en krämig konsistens. Glassen är dock riktigt maffig, som det lätt blir med vit choklad och cream cheese, men å andra sidan räcker en omgång länge och/eller till många.

Den här glassen blir absolut bäst om du kör den i glassmaskin, men det fungerar också att frysa den i en rejäl bunke och sedan ta ut den och vispa glassmassan med elvisp var trettionde minut tills massan har fryst till glasskonsistens.

Blåbärsfrostingglass singel, Livsaptit

Frostingglass med blåbär
Ca 1 liter

100g vit choklad
100g cream cheese
100g lättcrème fraiche
150g gräddfil
2 äggulor
200g blåbär

Gör så här:
Smält den vita chokladen i mikrovågsugnen (passa noga och rör om var tionde sekund) eller över vattenbad.

Vispa samman cream cheese med lättcrème fraiche till en krämig konsistens. Rör ner lite creamcheese-fraichesmet i den smälta vita chokladen och blanda väl. Värm eventuellt chokladsmeten lite till om den känns hård och svår att röra slät men passa den noga!

Vänd ner ytterligare en sked cream cheese-fraichesmet i chokladen och rör därefter samman all vit choklad med cream cheese-fraiche. Vispa smeten fluffig och slät utan bitar. Vispa sedan ner gräddfilen i smeten.

Häll äggulorna i en separat skål och vispa dem till ett vitt pösigt fluff. Vispa sedan ner även dem i glassmeten. Tillsätt blåbären och blanda om ordentligt.

Häll glassmeten i en glassmasin och kör till en krämig konsistens. Ställ sedan klassen i frysen ett par timmar så att den sätter sig.

Ta fram glassen cirka 20 minuter före servering så blir den lagom mjuk.

Jag njuter just nu av en befriande lugn och oplanerad helg och hoppas att ni har det riktigt bra, var ni än är och vad ni än gör!

Jag hoppas att vi ses i nästa vecka igen 🙂

Reseguide Karlskrona del 2: Äta och dricka

Jag hoppas att ni har hämtat er från min turistiga Karlskrona-reseguide del 1 och är sugna på att få se var jag tycker att man ska stanna till för att äta och dricka i Karlskrona i del 2 av min guide. Det finns självklart många fler restauranger och glasställen i stan än vad jag visar upp här, men av de ställen vi hann besöka och prova under vår vecka i staden var det dessa som bjöd på något utöver det vanliga.

Äta och dricka

Nya skafferiet, framsida, Kralskrona, Livsaptit
Ett av de trevligaste ställena att äta på under dagtid är Nya Skafferiet, som sedan 2004 ligger några hoppsasteg från Stortorget mitt i Karlskrona. Nya Skafferiet är en kombination av minisaluhall och café med långa delikatessdiskar med såväl charkuterier och ostar, som höga hyllor med saft, sylt, oljor med mera.

Nya Skafferiet, Mer Delikatesser, Karlskrona, Livsaptit

Nya skafferiet, köttutbud, Karlskrona, Livsaptit

Nya Skafferiet, ostutbud, Karlskrona, Livsaptit

Här dukas det varje vardag samt lördag mellan klockan 11 och 14 upp en supergod, mestadels vegetarisk, gedigen paj- och salladslunchbuffé med delikatesser från skafferiet.

Nya Skafferiet, lunchbuffé, Karlskrona, Livsaptit

Nya Skafferiet, lunchbuffé tillbehör till pajer, Karlskrona, Livsaptit

Nya Skafferiet har de senaste 6 åren omnämnts i White Guide, vilket säger något om skafferiets kvalitet. Adress: Rådhusgatan 9.

Nivå, Karlskrona, Livsaptit

För den som är sugen på en drink och/eller en bit mat håller Nivå bar & stekhus hög kvalitet på maten med en mix av lokala och internationella råvaror och influenser på menyn. Efter en maffig glass på Glassiären (se nedan) på eftermiddagen orkade jag ingen större middag på kvällen utan testade deras lilla räksallad (som jag inte klassar som särskilt liten…); en fräsch sallad med stora fina räkor, ärtskott och supergod citrongräddfil till samt en skiva gott bröd. Min pojkvän testade deras Pulled Pork-burgare som vi också tyckte var riktigt god och lite chilihet. Tyvärr var det lite för mörkt för att få till bra bilder på kvällen vi åt här, men de flesta vet ju hur en räksallad och burgare ser ut ändå ;). Adress: Norra Kungsgatan 1.

Att hitta matställen i Karlskrona är inte svårt, men det är ännu lättare att hitta godsaker som glass, choklad och lakrits här.

Glassiären, framsida, Karlskrona, Livsaptit

Glasställe nummer 1 i Karlskrona är utan tvekan Glassiären, ett glasskafé där doften av nygräddade glassvåfflor (tyvärr var inte tillverkningen igång när jag tog bilderna nedan) känns över halva Stortorget och där en glasskula är bortåt 3-4 stycken normalstora glasskulor. Under vår vecka i Karlskrona var det konstant kö som ringlade sig ut på gatan så det här måste vara ett av stadens mest populära turistmål!

Glassiären, glassvåffeljärn. Karlskrona, Livsaptit

Glassiären, glassutbud, Karlskrona, Livsaptit

Glassiären, glassutbud, mera glass, Karlskrona, Livsaptit

Jag och min pojkvän passade på att gå dit tillsammans med min storasyster och hennes familj som var i Karlskrona samtidigt som vi. Om du (som jag hade gjort…) har ätit lunch strax före besöket (gör inte det, det är en dålig idé) bör du inte tro att du orkar mer än en smak. Jag trodde att jag skulle orka två men när tjejen bakom disken lassade på kula nummer 4 av första smaken fick jag stoppa henne från att lägga på smak nummer två.

Glassiären, glassmaker, Karlskrona, Livsaptit

Min fyraårige systerson fick en av Glassiärens specialare: två kulor glass (alltså runt 6-8 kulor…) med mjukglass på toppen. Han behövde en del hjälp för att äta upp den, men han kämpade på tappert 🙂 .

Glasspojke, Glassiären, Karlskrona, Livsaptit

Adress: Stortorget 4 (eller ställ dig i den längsta kö du kan se i stan så kommer du rätt).

Karlskronaglass, italiensk glass i engelsk glassbuss, Karlskrona, Livsaptit

Om du blir sugen på glass när du strosar runt i stan men inte alls känner för att köa  i en halvtimme till Glassiären för att få din glass, tycker jag att du ska styra stegen ner mot Fisktorget vid Borgmästarefjärden istället. Här står en röd dubbeldeckarbuss parkerad i vilken företaget Karlskronaglass säljer krämig glass av italiensk typ (gelato). Även här får man mycket glass för pengarna, om än inte i lika stor mängd som på Glassiären.

Karlskronaglass vid turistbåtshamn, Karlskrona, Livsaptit

Är det lite dåligt väder går det fint att sitta inne i bussen och fika (men om det regnar brukar man kanske inte gå på glasskafé i lika stor utsträckning…). Adress: Fisktorget.

Elit choklad, Karlskrona, Livsaptit

Elit choklad är stadens äldsta chokladbutik, och har funnits i Karlskrona sedan 1927.

Elit choklad praliner, Karlskrona, Livsaptit

Elit choklad, chokladkakor, Karlskrona, Livsaptit

Elit choklad, gammeldags godisburkar, Karlskrona, Livsaptit

Här tillverkar de egna praliner, men de saluför även belgiska praliner (de i form av cupcakes är maffiga men goda!), chokladkakor, presentaskar, godis, kaffe och te. Adress: Ronnebygatan 43.

ChocoLatte, framsida, Karlskrona, Livsaptit

Chocolatte är inte lika gammal i gamet som Elit choklad. Butiken öppnades i juni 2010 och här hittar man praliner, chokladkakor och ett bra sortiment av lakrits, samt kaffe, te och under sommaren glass från Lejonet och Björnen.

ChocoLatte, kaffe och te, Karlskrona, Livsaptit

ChocoLatte, pralinutbud, Karlskrona, Livsaptit

ChocoLatte, chokladkakor, lakrits och mycket mer, Karlskrona, Livsaptit

En av Chocolattes ägare, Anja Oscarsson, arbetade i 15 års tid som chocolatier på Elit choklad, men hennes längtan efter att driva en butik där alla praliner som såldes skulle vara tillverkade på plats fick henne att starta Chocolatte tillsammans med tefantasten Sonja Andreasson. Missa inte kanelnougaten om du provar praliner här! Adress: Borgmästaregatan 11.

Det var allt jag hade att bjuda på i andra delen av denna Karlskronaguide. Tycker du att jag har missat någon pärla i stan får du väldigt gärna tipsa om dina favoriter i kommentarsfältet nedan!

Till helgen är det dags för en ny möhippekurs i minicupcakesdekorering för min del, vilket ska bli skoj! Jag hoppas att ni får en riktigt fin helg!

Recension av ”Lakrits” av Elisabeth Johansson, Bonnier Fakta

Kokboksnörd som jag är har jag lyckats lägga vantarna på en rejäl hög under våren och jag tänkte försöka att beta av några av dessa genom mina recensioner här på bloggen framöver. Näst på tur är Elisabeth Johanssons ”Lakrits”.

Lakritsboken, recension, Livsaptit

Elisabeth Johansson är meriterad kock och konditor och hon sitter i juryn för både Årets kock och Årets konditor. Johansson är en av Sveriges mest produktiva kokboksförfattare och hon lyckas hela tiden ligga helt rätt i tiden med sina böcker. Lakrits har blivit mer och mer i ropet på senare år; om det vittnar det ökade antalet lakritsfestivaler och storleken på dem och hur lakrits numera delas in i ”fin-” och ”fullakrits”, precis som choklad. Det har blivit allt vanligare att gourmetlakrits säljs i finare godisbutiker, chokladbutiker och även används av finrestaurangerna. Elisabeth Johanssons senaste kokbok handlar uteslutande om just lakrits, men i Johanssons händer förvandlas råvaran inte bara till härliga desserter, bakverk och godissorter utan används även i matlagning. Boken är rikligt illustrerad med duktiga matfotografen Helén Pe:s fina färgfotografier på alla rätter, bakverk och drycker.

”Lakrits” inleds med ett gediget faktaavsnitt om just lakrits, där man får lära sig mer om lakritsroten, hur och var den växer, vilka arter som finns och vilka tvillingsmaker som finns till lakrits i form av exempelvis anis och fänkål. Här finns även tydliga fotografier på lakrits i form av rot, mald rot, rålakrits, flytande lakritsextrakt, rålakritspastiller samt granulat och pulver. Johansson tar med läsaren på sin lakritsresa genom Kalabrienför att visa hur roten växer och hur rålakritsproduktion ser ut. För den som vill odla lakrits hemma beskrivs hur man ska gå tillväga. Ett par sidor behandlar lakrits som läkeört inklusive recept på ett par huskurer med lakrits.

Lakrits - olika varianter, recension, LivsaptitOlika typer av lakritsrot, rålakrits och granulat.

Därefter följer bokens receptdel, som av naturliga skäl i en kokbok utgör majoriteten av boken. Godis i form av hårda och mjuka karameller, konfekt, kola och praliner inleder receptavsnittet, som sedan följs av olika typer av lakritsglass där lakritsen samsas med bland annat svarta hallon, äpplen, körsbär och svarta vinbär. Lakritssåser och andra lakritsrelaterade glasstillbehör följer därpå, innan det är dags för lakritsbakverk i form av exempelvis nattsvarta Macarons, Rabarberkaka med lakritsmaräng, Lakritskladdkakor, Lakritstoscabullar och skorpor. Dessertkapitlet tar sedan vid fyllt till bredden med läckerheter som Små lakritskolapajer à la Snickers, Lakritsglasstårta med nektariner och passionscurd, Vit chokladmousse med lakrits och Belgiska lakritsvåfflor, för att nämna några av recepten.

Lakritskarameller, Lakrits, recension, LivsaptitHårda lakritskarameller.

Spännande desserter, Lakrits, recension, LivsaptitLakritsrot- och äppelsorbet med fänkålstopping.

Lakritstårta, Lakrits, recension, LivsaptitLockande Choklad- och lakritstårta.

Receptdelens matkapitel bjuder på allt från Lakritsgratinerade havskräftor med fänkålssallad, Lakritsmoules med pommes frites, Lakritsgravad ugnsbakad kummel och Ankbröst med lakritsglaze och portvinskokta fikon, till Lakritsmarinerat lamm med rödvinssås och sötpotatis, grilltillbehör, Färsk lakritspasta och Lakritsknäckebröd.

Lakritskräftor, Lakrits, recension, LivsaptitLakritsgratinerade havskräftor med fänkålssallad.

Mat med lakrits, Lakrits, recension, LivsaptitAnkbröst med lakritsglaze och portvinskokta fikon.

Olika recept på drycker med lakrits, exempelvis Lakritssnaps, Lakritslikörer och cocktails avslutar receptdelen.

Dryckestips, Lakrits, recension, Livsaptit
Dryckestips – vad passar att dricka till olika sorters lakrits?

Johansson tipsar efter receptavsnittet om öl, vin och andra drycker som passar fint att kombinera med olika sorters lakrits och beskriver även hur man kan gå tillväga för att ordna en egen lakritsprovning hemma. En kort lektion i Lakritsgodisets historia samt en lista över olika lakritsfestivaler, såväl nationella som internationella, utgör bokens sista del, innan en lista på inköpsställen och ett register över bokens innehåll avslutar boken.

Upplägget i boken känns lite tvärtemot traditionella kokböcker som innehåller både mat, desserter och godis på så sätt att här kommer sötsakerna först medan maten och dryckerna avslutar. Det är annorlunda men känns ändå inte alls fel; kanske beror det på att det är sötsaker jag förknippar lakrits med i första hand? Genom att inleda med dem blir man lite ”lakritsuppmjukad” innan mer annorlunda recept där lakrits kombineras med skaldjur, fisk och kött dyker upp och därigenom verkar matrecepten med lakrits snarare inspirerande och roliga än konstiga och avskräckande.

De flesta recept inleds med en kort introduktionstext med information om vad man bör tänka på, hur man kan variera receptet eller bara en kommentar gällande receptet. Alla recept känns lätta att lyckas med, även om vissa kräver ett antal olika moment. Allt är dock noga beskrivet och boken känns lättläst med en tydlig layout med receptets ingredienslista till vänster och själva tillagningsbeskrivningen till höger. Alla recept är dessutom skrivna på bokens vänstersidor medan bilderna dominerar högersidorna. Om man bara snabbt bläddrar igenom boken är det därför framförallt bilderna man ser, vilket i mångt och mycket speglar hur modern måltidslitteratur ser ut, med bilderna snarare än texterna och recepten i centrum (något som jag som textälskare kan tycka är synd – jag hade hellre sett mer och längre texter och tagit del av ännu mer av Johanssons kunskap i ämnet, men jag inser att det är bilder som säljer mer än text idag).

I Johanssons ”Lakrits” finns mycket roligt och nytt att upptäcka i smakväg och tillagningsväg, och även jag som inte är en superlakritsälskare blir nyfiken. Självklart hjälper Helén Pe:s härliga matfoton till att inspirera och allt är så snyggt och lockande stylat att jag blir alldeles matt. Det är roligt att se hur Johansson och Pe har valt att fotografera i stort sett alla bakverk och rätter mot en svart eller svartgrå bakgrund eftersom det gör att även bildspråket följer lakritsens svarta tråd genom hela boken. Eftersom rätter och bakverk ofta bjuder på en del färg blir intrycket inte mörkt och trist utan snarare mörkt och dramatiskt på ett sätt som framhäver rätten/bakverket.

Jag tycker att det mest intressanta med ”Lakrits” är att Johansson lyckas visa upp lakrits som råvara på ett, åtminstone för mig, sätt som känns nytt och spännande. Lakrits ses inte bara som godis eller något som kan användas i bakverk utan även som en smakförhöjare i nyskapande och roligt fräscha maträtter där grönsakerna inte har glömts bort, och som en läkeört. Att som läsare få följa med till Kalabrien där en del av all lakrits växer vilt och även odlas ger en spännande inblick i en råvara som vi oftast ser som svarta hårda eller sega karameller i matbutikens godisavdelning.

”Lakrits” är en perfekt present till lakritsälskaren och en riktigt fin bok att ha hemma på köksbordet och låta sig inspireras av i hemmamatlagningen. För visst vore det väl roligt om fler vågade smula ner lite lakritspulver i maten en helt vanlig vardag?

Recension och jämförelse mellan glasskokböckerna: ”Glass” av Elisabeth Johansson, Natur & Kultur och ”Lomelinos glass” av Linda Lomelino, Bonnier Fakta

I sommarvärme och strålande sol blir den självklara desserten och fikat glass i stora och små lass! Det har inte märkts så mycket på bloggen men under förra året experimenterades det mycket med olika glassrecept i samband med att jag blev med glassmaskin. Några olika favoriter hittade jag, men konstigt nog nådde de aldrig in på bloggen. Jag hoppas på ändring i sommar, så att ni får se vad jag har för glassfavoriter.

Förra årets största glassinspirationskälla var utan tvekan den underbara boken ”Glass” utgiven på Natur & Kultur och skriven av duktiga konditorn och kokboksförfattaren Elisabeth Johansson. I maj i år nådde glassboken ”Lomelinos glass”, utgiven på Bonnier Fakta och skriven av bloggaren, fotografen och kokboksförfattaren Linda Lomelino, butikernas hyllor. Vid första anblicken tycker jag att det är två förbluffande lika glassböcker. Med anledning av detta tyckte jag att det kunde vara kul att göra en jämförelserecension av de två böckerna, och därför presenterar jag här Livsaptits första jämförelserecension av en ”gammal goding” och en av kokbokvärldens hetaste (eller är det coolaste när det gäller glass?) kokböcker i sommar. Vi börjar med ”Glass” av Elisabeth Johansson.

Glass Elisabeth Johansson recension Livsaptit

”Glass” av Elisabeth Johansson, Natur & Kultur.
Elisabeth Johansson är en veteran i kokbokssammanhang och har skrivit en hel uppsjö av kokböcker om bland annat choklad, smulpajer, glass och nu senast Lakrits (recension på den kommer på bloggen framöver!). Hennes bok ”Glass” är drygt 150 sidor fulla med inspiration, recept och vackra färgfoton på glassar av alla de slag, fotograferade av Anna Kern. Boken inleds med en presentation av Johanssons tanke med boken, samt ett avsnitt på en sida om saker som är bra att tänka på när man gör glass och hur recepten kan anpassas efter om man inte har en glassmaskin att tillgå men ändå vill göra glass. Därefter följer recept på allt från gräddiga glassar, parfaiter, semifreddo, färskostglass och paletas, ice pops och pinnglassar, till sorbeter, granitéer, terriner, glasstårtor och klassiska glassar, milkshakes, yoghurtglassar, samt specialglassar utan ägg och mjölk. Det sista av bokens sju kapitel innehåller recept på tillbehör som passar i och till glass, exempelvis såser, strössel, maränger, rån, kakor och sylter. Nedan ser ni några uppslag ur boken som jag har fotograferat.

Glass Parfait recension LivsaptitParfaiter.

Glass Sorbet recension LivsaptitSorbeter.

Glass Granité recension LivsaptitGranité.

Glass Paletas recension LivsaptitPaletas.

Glass Tårta recension LivsaptitMudcake i glasskapitlet.

Alla recept är tydliga och lätta att följa, även om vissa glassrecept innehåller flera olika moment och ett gäng bunkar kan behövas i glassprocessen. Det som är roligt med Johanssons ”Glass” är att här finns verkligen något glassigt för alla, oavsett smakpreferenser eller födoämnesallergier/intoleranser som annars kan sätta käppar i hjulet för glassätandet. Såväl klassiska glassmaker som choklad, jordgubb och vanilj finns med, som nya spännande smaker som exempelvis Kastanjeglass, Aprikosglass med honungscrunch, Whiskyglass, Tiramisuglass och Avokadoglass. Mest innovativa känns dock smakerna i kapitlet med paletas, ice pops och pinnglassar, där vi hittar bland annat Iskaffepinnar, Piña colada-pinnar, Rödbetspinnar med rosmarin, Cosmopolitanpinnar och Gurka- och jalapeñopaletas. Även sorbet- och granitékapitlet bjuder på härligheter som Mango- och hallonsorbet, Citronsorbet i skal, Yuzusorbet med limeblad, Mjölkchokladsorbet, Mojitogranité och Lakrits- och champagnegranité. I kapitlet med glasstårtor och klassiska glassar återfinns en Spritsad kalastårta med flera sorters glass, samt Mudcake och Whoopieglass.

För glassälskaren tycks här finnas allt och lite till, och när jag fick boken förra året tyckte jag att den var ett absolut måste i kokbokshyllan om man är ens det minsta lilla intresserad av att göra egen glass. Inget känns särskilt svårt och här finns både grundrecept som man själv kan använda som bas i experimenterande och nya spännande kombinationer att testa. En riktigt guldklimp i kokboksväg med andra ord som kommer att hålla länge framöver!

Lomelinos glass Recension Livsaptit

Lomelinos Glass av Linda Lomelino, Bonnier Fakta.
Linda Lomelino gjorde sig ett namn genom bloggen Call me cupcake och förra året kom hennes första kokbok Lomelinos tårtor. Hennes andra kokbok ”Lomelinos Glass” är gjord i samma stil som tårtboken med en pastelligt rosa rygg och en blandning av bilder mot antingen en riktigt mörk eller en riktigt ljus fond. Många av tårtbokens recept innehöll många olika moment och delar, och i jämförelse med den känns glassrecepten i denna nya kokbok enkla och snabba att göra.

”Lomelinos glass” utgörs av drygt 100 sidor uppdelade i sju kapitel. Det inledande kapitlet innehåller information om allt man behöver veta om att göra glass. Sedan följer kapitel om gräddglass, sorbet och sherbet, glasspinnar, glasstårtor och desserter, drycker och sist tillbehör. Det rejäla informationsavsnittet i början reder ut begreppen kring både redskap, ingredienser och metoder man kan göra glass på, vilket gör att boken passar lika bra för nybörjaren som den vane glassmakaren.

Bokens första receptkapitel handlar om gräddglass, och här hittar vi grundrecept på olika typer av vaniljglass med diverse smaksättningsförslag, samt chokladglassar. Kapitlet innehåller även lite mer spännande recept som Körsbärsglass med rostad mandel och vit choklad, Fikon- och honungsglass med Madeira, Crème brûlée-glass med Macadamiacrunch, Zabaglioneglass med biscotti, Earl Grey-glass och Browned butter Maple Semifreddo. I sorbet och sherbet-kapitlet sticker Kiwisorbet och Jordgubbs- och champagnesorbet ut, liksom Choklad- och portersorbet. Glasspinnekapitlet är kort med endast tre recept, exempelvis Blåbärs- och yoghurtpinnar. Kapitlet därpå med glasstårtor och desserter känns då betydligt roligare med en kalasfin Rocky roadglasstårta och en Neapolitansk glasstårta med glass i flera färger. Kapitlet med drycker bjuder på kaffe- och glassdrinken Affogato och Ice Cream floats. I det avslutande tillbehörskapitlet bjuder Lomelino på recept på bland annat frasiga glasstrutar, crumble, maränger och såser. Nedan syns några uppslag ur boken.

Lomelinos glass Glass recension LivsaptitOlika gräddiga glassar.

Lomelinos glass sorbet recension LivsaptitSorbet, här med plommon.

Lomelinos glass glasstårtor LivsaptitFörstasidan till kapitlet om glasstårtor och desserter.

Lomelinos glass floats och drinkar recension LivsaptitFloats ur drinkkapitlet.

Lomelinos glass Tillbehör recension LivsaptitOlika glasstillbehör.

Alla recept är tydliga och lätta att följa, även om vissa av glasstårtorna kräver många olika moment som kan vara ganska tidsödande. Varje recept inleds på ett trevligt vis med en personlig text där Lomelino kommenterar glassen, någon ingrediens eller sin egen hållning till just det här receptet. Alla recept och de fina färgfotografierna på fantasifullt stylad glass är skapade/tagna av Linda Lomelino själv. Här och där i boken finns även illustrationer av Katy Kimbell som förvisso är fina men som jag personligen inte tycker behövs. Många av Lomelinos recept innehåller en liten mängd av någon typ av alkohol, vilket hon själv anger är tillsatt dels som smaksättning och dels för att minska mängden iskristaller och göra glassen krämigare, men om man inte vill ha alkohol i glassen ska det gå bra att hoppa över den.

”Lomelinos glass” är en fin och trevlig glassbok med många oväntade och spännande smaksättningsförslag och de fina färgfotona gör detta till en bok man gärna har framme, oavsett om man ska göra glass eller ej. En bra nybörjarglassbok och inspirationsbok för de flesta.

Jämförelse mellan de två böckerna
Om vi börjar med likheterna har båda glassböckerna lika många kapitel (7), båda har med recept på gräddglassar, parfaiter, sorbeter, pinnglassar och glasstårtor, och båda avslutas med ett kapitel med tillbehör till glassen. Dessutom tycker jag att form- och bildspråket är ganska likt också. Kanske beror det på att det är trendigt att fotografera med bakgrund av antingen vitt och ljusa pasteller eller mot mörka träskivor och brädor, utan så många mellanting eller utomhusbilder? Kanske råkar det bara vara så att fotograferna har liknande fotograferings- och stylingstil?

Lomelino väljer dock något oftare lite mörkare bakgrunder, medan många av Johanssons bilder är tagna mot ljusare och mer avskalade bakgrunder som gråvita marmorskivor. Johanssons ”Glass” saknar illustrationer utöver färgfotografierna och rubrikerna är enkelt satta med tjocka versaler mot vit bakgrund, medan Lomelino har färgglada rutor i olika färger som botten mot sina rubriker, vilka även de är skrivna med versaler.

I inledningsavsnittet redogör Lomelino för vad olika glassar som sorbet, sherbet, gräddglass och semifreddo egentligen är, medan Johansson i sin ”Glass” har inledningstexter till varje kapitel där detta beskrivs närmare. Receptmässigt säger det sig självt att Johansson får plats med betydligt fler recept eftersom hennes bok är femtio sidor längre än Lomelinos, och just här känns det som att man får betydligt mer för pengarna tack vare alla extra recept.

En hel del recept är relativt lika mellan de båda böckerna, och på vissa uppslag känns det som att Lomelino har kopierat en del från Johansson. Med tanke på hur lång tid det tar att göra en kokbok behöver det dock inte vara så. Bilder, stil och recept i många matmagasin och kokböcker är så lika numera att det är svårt att säga vem som kom på vad och vem som har kopierat vem. Likheten gör att man knappast behöver ha båda böckerna, samtidigt som skillnaderna och de olika smaksättningsförslagen gör att båda böckerna är inspirerande och absolut kompletterar varandra. Om man är intresserad av att göra spännande och varierande glasspinnar är Elisabeth Johansson ”Glass” det självklara valet, medan ”Lomelinos glass” innehåller drinkar och fina tårtor som man inte hittar i Johanssons bok. ”Glass” är mer av en glassbibel som känns som om den kommer att hålla över lång tid, delvis på grund av dess bredd med många olika recept på gräddiga, sorbetiga och isiga glassar, glasspinnar, tårtor, desserter och glassar även för dem som har allergier och intoleranser, medan ”Lomelinos glass” med sina spännande smakkombinationer känns mer som en trendbok som känns väldigt kul nu men som kanske inte står sig riktigt lika bra över tiden.

I slutändan är det helt och hållet en smaksak vilken av dessa böcker man föredrar, och jag tror inte att den glassintresserade blir besviken på någon av dem. Om jag bara fick välja att ha en glassbok hemma i hyllan skulle jag dock välja Elisabeth Johanssons ”Glass”, men eftersom jag har plats för båda ser jag ingen anledning att välja bort Linda Lomelinos ”Lomelinos glass”. Två fina böcker som gör en glad finns det alltid plats för, och inte kan det väl bli för mycket av glass?